Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första platsen tillkommer den mytologiska skola, som kallar sig
sjelf den jemförande. Då likväl detta namn, såsom nedanför skall
visas, alldeles icke uttrycker det karakteristiska för skolans metod, så
vill jag hellre kalla den för den etymologiska, emedan den
hufvud-sakligen använder gudanamnens etymologi såsom medel att uppdaga
myternas egentliga mening. Teoriens upphofsman är Adalbert Kuhn,
en af de mest framstående representanterna för den jemförande
språkforskningen. Utgående från J. G rimms forskningar i germanisk
mytologi, ville han grunda en allmän indo-europeisk mytologi, åt hvilken
han, för att antyda dess ställning såsom en del af hans egentliga
vetenskap, gaf namnet den jemförande. Men liksom han ansåg sig
oberättigad att utsträcka jemförelsen mellan ordrötter och grammatiska
former utöfver kretsen af de språk, hvilkas slägtskap var bevisad,
nämligen de indo-europeiska, så inskränkte han också jemförelsen
mellan olika myter till de folk, som representerade nämnda språkstam.
Den metod, som Kuhn följde vid sin mytforskning, var densamma,
som i allmänhet användes af språkforskarna vid deras försök att
fram-konstruera den indo-europeiska stammens kultur och förhållanden,
medan den ännu bodde tillsammans utan att ha söndrat sig i inder,
iraner, greker, italer, germaner, kelter och slaver; ord, gemensamma
för alla till familjen hörande språk eller för flere bland dem,
samman-Staldes, och den till grund för dem liggande ursprungliga betydelsen ut
letades, men för det nu ifrågavarande ändamålet, nämligen att komma
de ursprungliga mytiska och religiösa föreställningarna på spåren, kunde
endast namnen på gudar och heroer användas. Kuhn ansåg sig hafva
bevisat identiteten af åtskilliga hos olika indo-europeiska folk
förekommande gudanamn, särskild t af sådana, som tillhörde den grekiska och
indiska mytologien, och dessa namn befunnos alltid, då de
undersöktes med afseende på grundbetydelsen, hänvisa på något af de väldiga
naturfenomenen, bland hvilka i synnerhet de, som härledde sig från
stormar och oväder, voro föremål för Kuhns förkärlek. Vid sin
förklaring af de särskilda myterna utgick han från den förutsättningen,
att allt, som berättades om en viss gud eller halfgud, finge sin
förklaring ur betydelsen af gudens eller halfgudens namn, så att, om detta
betydde storm, alla myter, i hvilka den så benämnda mytiska personen
uppträdde, stode i något sammanhang med storm. Om befogenheten
af denna förutsättning skall jag yttra mig längre fram. Kuhn såg
vidare i de indiska Vedasångerna den förnämsta nyckeln till den
indo-europeiska urmytologien, emedan han antog, att nämnda sånger voro
af en primitiv karakter och innehölle urtidens religiösa föreställningar
väsentligen oförfalskade — ett högst egendomligt antagande, enär
Vedasångerna tydligt bära prägeln af konstprodukter, som uppstått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
