Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väsen och såsom orsak till yttre verkningar blir den typ, efter hvilken
det bildar sina första föreställningar om de omgifvande föremålen.
Allt, som ter sig såsom ett helt för åskådningen, blir, om det på
något lifligare sätt intresserar barnet, förestäldt såsom en lefvande
individ, hvilken, allt efter som den vållar barnet nöje eller motsatsen,
tänkes såsom vänligt eller ovänligt sinnad. Man ser ju de små
samtala med leksaker och andra föremål samt smeka eller misshandla
dem efter stämningen för ögonblicket Likaså finna vi lätt, hurusom
barnet bildar sin första föreställning om ett orsakssammanhang efter
mönstret af sin egen vilja och dess förmåga att framkalla
förändringar i det vttre. Allt som försiggår tros vara föranledt genom
medveten verksamhet. Derför gör barnet ideligen frågor sådana som:
»hvem har gjort snön?» »hvem har låtit gräset växa?» ty allt måste,
menar barnet, vara gjordt af någon med afsigt. Först småningom
ger detta föreställningssätt, till följd af vidgad erfarenhet och andras
undervisning, plats för insigten, att allt går efter nödvändiga lagar.
Men den ursprungliga tendensen att se lif och vilja bakom
företeelserna finnes dock qvar i djupet af medvetandet äfven hos den
mognade menniskan, och det behöfves blott, att känslan försättes i
starkare svallning, för att denna slumrande animism åter skall väckas till
lif — för ett ögonblick åtminstone. Ett kändt exempel härpå lemnar
berättelsen om Xerxes, som i vredesmod lät piska Hellesponten.
Animismen yttrade sig i detta fall på ett så kraftigt sätt förmodligen,
emedan Xerxes i allmänhet icke så mycket höjt sig öfver den
ståndpunkt, då man i allting ser lefvande varelser, men likartade
exempel, om också icke så slående, kunna hemtas från menniskor på högre
intellektuel utvecklingsgrad, och äfven en bildad nutidsmenniska torde
då och då ertappa sig med en känsla af vrede emot ett liflöst
föremål, som träder hindrande i vägen för hennes afsigter, ehuru
reflexionen återtar sitt välde tillräckligt tidigt för att förekomma så dåraktiga
handlingar som den, hvartill Xerxes lät hänföra sig af sin vrede.
Då vilden icke har samma hjelp från andra menniskors sida till
att höja sig ur det animistiska föreställningssättet, som det barn,
hvilket uppfostras bland ett civiliseradt folk, så står han också hela lifvet
qvar på barnets ståndpunkt i detta afseende. Han tror sig öfverallt
omgifven af lefvande väsen; hvad som sker i naturen förefaller honom
råsom dessa väsens handlingar, hvilka han, allt efter som han af dem
röner gagn eller skada, anser utgångna ur ett mot honom välvilligt
eller fiendtligt sinnelag. Sålunda inlägger han själ i träd, blommor,
stenar, floder, källor, ja till och med i jemförelsevis så abstrakta ting
wm himmel, jord, vatten. Åtskilliga bland dessa lefvande väsen, ur
hvilka förändringarna i naturen härledas, måste framställa sig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
