Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är närmast att förlikna vid en rök, en sky eller en skugga; 3) den
kan understundom uppfattas af synsinnet och har då samma utseende,
ja samma drägt, prydnader och vapen, som den kropp den tillhör;
4) den kan Jemna sin kropp och sväfva omkring med stor hastighet;
5) den kan inträda i andra föremål än sin kropp. Denna
föreställning ligger till grund för de olika åsigterna om själens fortvaro efter
döden, hvilka kunna delas i två hufvudslag: 1) tron att själarna ta
sin bostad i nya kroppar, samt 2) tron att själarna fortlefva oberoende
af kroppar, vare sig de tänkas uppehålla sig i grafven eller i ett
sär-skildt dödsrike, som än förlägges till en afskild trakt af jorden, än
till ett rum under jorden, än till himmelen, solen eller månen, samt
vare sig själens lif efter döden tänkes såsom blott utgörande en
fortsättning af jordelifvet med hufvudsakligen samma sysselsättningar,
hvilket är den äldre föreställningen, eller såsom innebärande en veder
gallning för det goda och onda man gjort på jorden — en åsigt som
uppträder först med något framskriden civilisation. Hvad angår men*
niskans uppfattning af naturen, synes man först hafva förestält sig
dess särskilda företeelser helt enkelt såsom besjälade, men småningom
hafva böljat i tanken skilja själarna från de synliga föremål, som de
hade till kroppar, och gifva åt de förra samma förmåga att röra sig
fritt och att taga sin bostad i andra föremål, som menniskosjälarna
an-sågos ega. Genom åtskilliga mellanstadier, hvilka vi här ej kunna
följa, framskred man till den uppfattningen, att de särskilda
hufvud-sidorna af naturlifvet styras af bakom och öfver dem stående särskilda
gudar, hvilka man med större och mindre bestämdhet tänkte sig
egande mensklig gestalt och menskliga egenskaper. Denna s. k.
antro-pomorfi8m finna vi högst utbildad hos grekerna. I jem bredd med
nu skildrade utveckling gick en annan. Utan tvifvel har menniskan
i böljan personifierat (jag brukar för korthetens skull detta uttryck,
ehuru begreppet person naturligtvis icke får tagas för strängt) enskilda
föremål, som mötte hennes ögon, såsom källor, bäckar, berg, klippor,
träd, djur, sol, måne, stjernor o. s. v., och åt sådana föremål har hon
egnat sin första dyrkan. Men hennes andeverld utvidgades alltjemt,
i och med det att hennes medvetande riktades med
aWmänföreställ-ningar. Förståndet, ständigt på spaning efter likheter, ordnade, allt
eftersom det upptäckte sådana, tingen i grupper och satte så att säga
stämpel på dessa grupper genom att gifva dem skilda namn; men så
snart förståndet gjort sitt verk, brukade animismen som oftast vara
framme och blåsa lif i de nya begreppen. Jemförelsevis lätt och
tidigt måste generaliseringen hafva försiggått i afseende på de olika
arterna af växter och djur, hvilkas särskilda individer förete obetydliga
skiljaktigheter. Man finner också hos lågt stående folk tron på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
