Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andeväsen för hvarje sädan art, i och genom hvars särskilda exemplar
det uppenbarar sig och verkar. En högre akt af abstraktion måste
hafva föregått, innan himmel, jord, haf m. ra. kunde personifieras
och åtnjuta gudomlig dyrkan samt derefter, såsom följd af
ytterligare utveckling, anses för de åt vissa gudar bestämda
verksamhetsområden. En ännu högre grad af abstraktion förutsättes, innan
man kunde hänföra olika naturprocesser och yttringar af
naturkrafterna till särskilda personliga väsen, som genom dem utöfvade sin
verksamhet; hit höra gudar för regn, storm, åska, fruktbarhet m. m.
Ett steg vidare föras vi genom gudar, representerande olika menskliga
verksamhetearter och inflytelser på menniskolifvet, såsom gudar för
åkerbruk, krig och handel, för födelse och död m. m. Till och med
egenskaper och andra lika abstrakta begrepp hafva icke gått alldeles fria
från att betraktas såsom personer, nämligen sådana begrepp som dygd
och last, värme och köld, hunger, förbannelse m. fl., men flertalet
dylika abstraktioner förutsätta en så långt hunnen utveckling, att tron på
verkligt lif hos det liflösa är på väg att försvinna och öfvergå till
medveten metafor. Slutligen må nämnas den mycket allmänna
föreställningen, alt hvarje menniska har sin skyddsande eller spiritus familiaris, som
är så att säga hennes dubbelgångare i en annan högre verld och följer
henne från vaggan till grafven, vakande Öfver henne och ledande henne.
De särskilda individerna inom denna tallösa svärm af andar,
med hvilka menniskan på nu i frågavarande utvecklingsstadium
befolkar verlden, måste te sig för henne såsom mycket olika i
afee-ende på rang och makt, beroende på det intryck hon erfar af dem
och på det inflytande de utöfva öfver hennes öde. De ordnas derför
efter mönstret af ett menskligt samhälle i högre och lägre klasser, i
styrande och underordnade af olika grader. I spetsen för det hela
sättes ofta en högste Gud, hvilken vanligen är någon af de stora
naturandarna, i synnerhet himmelen eller solen. Redan inom den
utvecklingsperiod, som är det ociviliserade tillståndets högre stadium och kan
kallas den barbariska, brukar man kunna svagt skönja den gryende
idén, att Gud i verkligheten blott är en, åt hvilken hela mängden af
andar — både aflidnes själar, personers skyddsandar, personifikationer
för enskilda naturföremål, för klasser af dylika och för naturkrafter —
blott äro långt underordnade tjenare eller af hvilken de blott äro
särskilda uppenbarelser. För öfrigt är gifvet, att de under hvarje särskild
tid rådande sociala förhållandena och sederna utöfva inflytande på de
föreställningar man då gör sig om det siitt, hvarpå andeverlden är
ordnad. I enlighet dermed tänker man sig gudarna herska, kriga,
församlas, rådpläga, älska, roa sig m. m. med ett ord skicka sig
alldeles såsom det går till i menskligt samlif. Derjemte framträder under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
