Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då man ansåg både möjligt och hedrande att leda sina anor från ett
djur. Den höga plats, som djuren sålunda intaga i de vildes
föreställning, förklarar den betydande rol de spela i alla folks mytologi.
De andeväsenden, hvilka vildamas fantasi skapar, ega alla de
karaktärsdrag, som äro utmärkande för vildar. Endast genom större
makt höja sig deras gudar öfver menniskan. Men vildama
karakteriseras allmänt deraf, att de lätt hänföras af passioner, äro nyckfulla,
egennyttiga, baksluga, grymma och känslolösa för andras lidanden,
råa och oförfinade till sina känslor; och sådana äro äfven deras gudar.
Vildamas lif saknar visst icke sin moral, ty utan sådan kän ingen
samhällelig förening af menniskor ega bestånd, hi#u ociviliserade de än
må vara. Men det ser ut som vildens behof att tänka sig gudarna
mäktiga och derför obundna hindrar honom att tillägga dem de
mildare dygder, som han skattar hos menniskan. Af samma skäl tvekar
han icke heller att gifva sin fantasi fria tyglar, då han tänker sig
gudarna i sexuella förhållanden, ehuru hans eget lif i detta afseende
viset icke är fritt från band, utan tvärtom ofta underkastadt de
strängaste och noggrannaste bestämmelser. I ett samhälle af vildar vinnas
makt och anseende icke blott genom krigarens egenskaper, styrka och
mod, utan lika mycket eller mera genom de krafter, som tillhöra
trollkarlen. Dessa krafter, af hvilka de förnämsta äro: att förvandla sig
och andra till djur, att frambesvärja andar, att besöka de dödas boning
och att framkalla vackert och fult väder, måste också finnas hos
gudarna, eftersom dessa äro mäktiga väsenden, och yttringar af en sådan
undergörande förmåga spela derför en betydande rol i all mytologi.
Enligt vildarnas verldsåskådning äro alltså, för att nu sammanfatta
vår framställning, menniskor, aflidnes andar, djur, växter, floder,
naturkrafter m. m. en brokig massa af verksamma personliga
väsenden af samma art ; alla moraliskt outvecklade och det desto mera, ju
mäktigare de äro; sinsemellan med mycket olika grader af makt, den
större makten ådagalagd dels genom öppen kraftutveckling dels genom
magiska konster. I enlighet ined denna uppfattning se vi nutidens
vildar snart sagdt inför våra Ögon bilda sina myter. När samma
verldsåskådning möter oss i myter hos ett mera framskridet folk, så sluta
vi, att dessa myter äro qvarlefvor från en tid, då folket stod på samma
ståndpunkt som nutidens vildar. ^
Lätom oss nu se till, hvilka de krafter äro, som sätta den
mytbildande verksamheten i gång. Utan tvifvel den förnämsta af dessa är
menniskans naturliga hunskapsbegär, hennes förstånds fordran på en
förklaring af företeelserna i naturen och menniskolifvet. Det har
påståtts af somliga, att vildama taga allt, som de erfara, helt enkelt så
tom det är, utan att bekymra sig om livar för det är, att de alltså icke
rmtr 1887. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
