Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händelser, vanligen förlagda till en aflägsen forntid. Sålunda har
växt-lifvets bortdöende vid vinterns början, då vegetationen liksom går till
hvila i jordens sköte, i Grekland gett upphof till en myt, hvari
förtäljdes, huru Pluto, underjordens konung, en gång bortröfvade den
unga Pereephone.
Myten har alltså i mensklighetens barndom fylt samma plats
?om nu vetenskapen. Kunskapsbegäret har framkallat båda. Mytens
metod har varit analogien, liksom vetenskapens är induktion och
deduktion. Den förras grundprincip har varit animismen, liksom den
senares är begreppet nödvändig orsak.
Äfven på ett annat sätt har kunskapsbegäret spelat en rol i
mytologien. Om man hyser intresse för en person, önskar man veta mycket
om honom. De mytiska personer, som varit föremål för större intresse,
således i första rummet de gudar, som mest dyrkats, hafva måst
uppväcka ett lifligt begär att lära känna deras öden och bedrifter, och
inbillningskraften har följaktligen satts i liflig rörelse för att fylla
behofvet. Hon är också till fullo i stånd dertill, enär menniskan
i det ociviliserade tillståndet icke kräfver bevis för att tro. Äfven
om uppfinnaren af en ny historia icke sjelf sätter full tilltro till
sanningen af hvad han uppfunnit, brukar detta dock vara fallet med hans
åhörare, i fall berättelsen blott ger dem hvad de önska och vänta få
höra om den ifrågavarande personen, och i alla händelser uppstår,
medan en historia går från den ene till den andre, en förvissning om
dess tillförlitlighet. Men äfven sjelfva uppfinnaren kan ganska väl
vara lika mycket rof för illusion i den vägen som åhörarna, såsom
psykologiska iakttagelser äfven i nyare tider tydligen gifva vid handen.
I sammanhang härmed må erinras om det ofvan nämnda förhållandet,
att mytiska personer, om de af någon anledning börja väcka
lifli-gare intresse, och i synnerhet gudar, hvilkas anseende är i stigande,
bruka annektera bragder och äfventyr egentligen tillhörande andra,
deri också inbegripna verkliga personer.
Det säger sig sjelft och bekräftas dessutom genom den flygtigaste
granskning af hvilket folks mytologi som helst, att inbillningskraften
vid mytbildningen icke blott, på sätt ofvan blifvit beskrifvet, tjenar
förståndet vid dess sträfvan efter lösning af tillvarelsens mångahanda
problem. Den ociviliserade menniskan liknar barnet jemväl deri, att
hennes inbillningskraft icke af viljan styres oafvändt mot bestämda
mål, utan mer eller mindre drifves af och an, prisgifven åt känslans
vexlande vågsvall. Det måste på grund häraf inträffa, att, sedan
behofvet att förstå en företeelse en gång satt fantasien i rörelse till att
uppfinna en historia, som kan gifva skäl för företeelsen, sedermera
åtskilliga inflytelser af annan art göra sig gällande och bestämma riktnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
