Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen och beskaffenheten af inbillningskraftens arbete. Utan anspråk på
fullständighet skulle jag vilja framhålla såsom de vigtigaste bland
dessa inflytelser följande: den dragningskraft, som det underbara, det
väldiga, det rysliga, det dunkla och hemlighetsfulla utöfva på sinnet;
behofvet att höja sig från hvardagslifvet med dess bekymmer och
enformighet till en lyckligare och skönare verld; den tillfredsställelse
man känner af att i tanken dröja vid bilder af krig, jagter,
kärleks-äfventyr, trolldomsverkningar och annat, som utgör det egentligen
eggande elementet i vildens ofta så enformiga tillvaro; slutligen behaget
af inbillningens verksamhet i och för sig.
Om dessa och dylika omständigheter utöfva inflytande redan vid
myternas första bildande, måste detta i ännu högre grad ega rum vid
de förändringar de undergå, medan de gå från mun till mun. Ty
allt eftersom med växande odling de förklaringar, som myterna
kunna gifva, mer och mer förlora sin betydelse, så måste dessa öfriga
intressen, som desamma, efter hvad vi ofvan sett, hafva att tillgodose,
blifva de öfvervägande och till sist de uteslutande bestämmande.
Sålunda hafva, såsom i vissa fall tydliga spår gifva vid handen,
natur-xmyter öfvergått till att blifva sagor, i hvilka intresset uteslutande faster
sig vid hjeltedater och romantiska äfventyr. Detsamma torde vara
fallet med många sagor, der den ursprungliga betydelsen alldeles gått
förlorad. Härmed vill jag dock icke hafva sagt, att alla sagor leda
sitt ursprung ur menniskosinnets behof af förklaring; dragningen mot
det underbara och äfventyrliga samt öfriga omständigheter, som vi
ofvan sagt hafva medverkat till de förklarande myternas bildande,
kunna i och för sig hafva gett upphof åt sagor Detta antagande
rinner stöd genom den öfverraskande upptäckten, att åtskilliga hos
civiliserade folk gängse sagor, hvilka förete drag, som icke kunna hafvfi
blifvit uppfunna annat än under det vilda tillståndet (såsom
mennisko-ätande, talande djur, nedstigande till de dödas rike o. s. v.), förråda
en omisskännelig likhet med sägner påträffade bland vilda folk på
vidt skilda punkter af jorden, utan att något spår af förklarande
element i någon af dem kunna upptäckas. Såsom exempel må tjena
den grekiska sagan om det gyllene skinnet och lason, hvilken jag
antager vara för alla bekant. De väsentliga dragen i förra delen af denna
saga äro: två syskon misshandlas af enr stjufmoder och löpa fara att
dödas, men lyckas undkomma med tillhjelp af ett djur, som kan tänka
och tala; och dessa drag återkomma hos samojeder, albaneser, kaffrer,
germaner m. fl., hvarvid särskildt förtjenar anmärkas, att, då enligt
den1 hos vilda folk gängse sägnen syskonen löpa fara att.blifva uppätna,
men enligt den grekiska att blifva offrade, så är det senare antagliger
en modifikation af det förra — i Öfverensstämmelse dermed, att der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
