Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vildaste pikar och hvassaste kammar äro byggda af hornblende- och
eklogitskiffrar, skiffriga eller massformiga gabbrobergarter, finkorniga
gneiser m. m. d.; deras något mera »tama», ehuru kuperade fjällvidder
— ofta med ganska branta afsatser — af glimmerskiffrar med lager
af gneiser, qvartsiter o. s. v. »Lågfjällets» svagt kuperade massor
bestå af qvartsiter, lerskiffrar och evriter m. m. En mycket utpräglad
form, som jag ville benämna Raman-formen efter det första fjäll inom
Norrbottens län, der jag funnit fossila djurlemningar,[1] tillkommer en
sträcka af fjäll på gränsen mellan urberget och de s. k.
fjällbildningarna både i Vester- och Norrbottens lappmarker: på en fot af
rödlett till grå evrit och sandsten eller qvartsit följa nära horisontela lag
af lerskiffrar och med brant eller något öfverhängande afsats på dessa
ett slags mycket seg, mörk, egendomlig, stundom gneisartad bergart
till hundratals fots mäktighet och ofvanpå denna gneiser,
glimmerskiffrar o. d. På flere mils afstånd igenkännes denna fjällform och
inbjuder den vid fjällen vane geologen till fossil-letande[2] — alldeles
som olivinstensfjällen genom sin färg för honom förråda sin art. Den
äkta granitens nästan kupollika, många »grönstenars» storknöliga och
urgneisernas rena, obetydligt bugtande konturer äro äfven kända från
sydligare delar af landet. — Men månne äfven landets
reliefförhållanden i stort, dal- och flodsystemen, äro i väsentlig grad beroende af de
petrografiska förhållandena? Så synes knappast vara fallet. Dalarnas
och sjöarnas förlopp framgå i de flesta fall temligen oberoende af
bergarten. Vi behöfva dervid blott erinra om Torne träsks 7 mil långa
bäcken, som synes vara insänkt uti en stor mängd olika bergarter,
såsom glimmerskiffer, qvartsit, lerskiffer, konglomerat, granit m. m.
Den för dessa trakter mest antagliga förklaringen af sjöarnas och
dalarnas uppkomst synes mig vara en förening af sprick- och
erosionsteorien. Visserligen saknas direkta bevis för spricksystem — inga
sänkningar äro påvisbara,[3] tvärtom »korrespondera» ofta dalarnas bägge
sidor — men de topografiska liniernas anordning och de indirekta
bevisen peka temligen bestämdt på större eller mindre sprickor såsom
utgångspunkt för dalbildningen. Men att erosionen spelat och spelar
en utomordentligt vigtig rol vid dalbildningen, är visst; särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
