Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste frostvittringen vara af stor betydelse i dessa trakter. Frosten
lösspränger från bergväggarna stenar och klippor, som inuti eller under
jöklarnas is söndermalas till stoft. En vanlig, ingalunda stor jökelelf,
har jag, på grund af direkt mätning utaf slammet, funnit medsläpa
på en enda septemberdag nära 8 ton (25 skeppund) slam, hvilket
motsvarar 3 kubikmeter söndermalet berg! Den för erosionen
karakteristiska paraboliska dalformen återfinnes mycket ofta i våra
högfjällstrakter; så ock »bottnar»[1] och »säckdalar» eller i öfre ändan slutna,
runda eller aflånga bergdalar. Det synes otvifvelaktigt, att i följd af
frostvittring m. m. äfven de stora vattenfallen rycka tillbaka och
långsamt, men säkert, gå sin undergång såsom fall till mötes. — Jag har
nämnt, att sjö- och myrlandets högplatå är otydligare och mindre skarpt
afgränsad inom Tornio lappmark än annorstädes i hela Norrland.
Möjligt är, att detta står i sammanhang med ett geologiskt faktum,
som man på senaste tiden börjat uppdaga. Under istiden följde
nämligen isens rörelse i dessa trakter icke helt och hållet landets n. v.
lutningsförhållanden. Vid Stuor-Lule-jaur t. ex. kan man ännu på
circa 9 mils afstånd från n. v. vattendelaren vid riksgränsen finna
omständigheter, som antyda, att isen rört sig mot NV. Samma
förhållande kan iakttagas vid Tjäggelvas inom Pite lappmark och
antagligen efter hela sträckan ända långt ned i Herjedalen. Den trakt,
hvarifrån isens rörelse utgick åt väsentligt olika håll, eller den s. k.
isdelaren, för den nordskandinaviska inlandsisen, sammanföll ungefär
med n. v. sjöområdets platå. I Tornio lappmark var isrörelsen mera
invecklad. Enligt dess i berghällarna inristade spår, refflorna, gick
den vid Torne träsk ungefär mot V, vid Vittangi mot NO, och
ungefär denna rörelse synes den hafva haft inom en stor del af området.
Frågan är vidtgående och ännu föga utredd, men af synnerligt stor
både teoretisk och praktisk vigt.
Från nyss antydda tid träffas några starkt i ögonen springande
företeelser vid flere af de större sjöar, som ligga mellan den n. v.
vattendelaren och den forna isdelaren. Dessa äro dels kraftigt
utpräglade strandlinier, som t. ex. vid sjön Sitasjaur fortlöpa miltals och
vid lämplig belysning ses på ett par mils afstånd circa 75 meter öfver
sjöns n. v. spegel, dels terrasser af hårdt packade, ofta oskiktade
grusmassor, äfven dessa af stor utsträckning och betydlig höjd öfver
sjöarna. Bägge dessa märkvärdiga företeelser vittna obestridligen om,
att de nedanför belägna sjöarna en längre tid haft ett vattenstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
