Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofta flere hundra fot högre än nu; i de flesta fall måste de då ock
haft en mycket större längd. Då man på stället granskar
förhållandena, finner man, att sjöarnas uppdämning ej kan hafva skett annat
än genom jökel-is, och fenomenets omfattning m. fl. omständigheter
göra högst troligt, att det varit den hopkrympande resten af den
gamla inlandsisen.
De nuvarande jöklarnas utbredning och egenskaper inom vårt
lands nordligaste delar höra tvifvels utan till de mest lockande och
tacksamma ämnen för naturforskaren. I afseende på deras närmare
studium kan man dock knappast säga, att mera än början är gjord.
Till mina äldre iakttagelser[1] har jag denna sommar varit i tillfälle
att läggå flere af vigt, om jag än ej lyckats genomgå hela mitt
program. Jag har under denna resa besökt jöklar vid Torne träsk,
Kebnekaisse, Sarjek och Eppartjåkko. Min afsigt är att, om jag får
tillfälle, framdeles först egna mina undersökningar åt detta
maktpåliggande ämne; jag skulle då helst vilja utföra en grundlig
undersökning af jöklarna på och i närheten af Sarjekpartiet. Inom detta
finnes omkring ett dussin större och mindre jöklar. Det nordöstra
jökel-filtet på Sarjek slutar med en »is-bräcka» af omkring en half mils
längd, som jag dock endast sett på afstånd. Det syntes mig dock,
som om dessa jökelfält i afseende på moränernas väldiga dimensioner
samt issprickornas och kaskadernas storartade prakt skulle öfverträffa
alla andra i vårt jökelrika fjälland. Det andra stora norrbottniska
jökelområdet, söder om Torne träsk, skall utan tvifvel, då Luleå —
Ofotenbanan en gång blir fullbordad, blifva föremål för grundliga och
då lätt utförda studier.[2]
Visserligen befinner man sig i Norrbottens lappmarker både till
tid och rum närmare istidens ogästvänliga epok, än på andra ställen
i vårt land, men den är ändock så aflägsen, att landet numera ger
antingen den bofaste, eller åtminstone nomaden hans än knappa, än
jemförelsevis rikliga utkomst. Efter Torniodalen träffas de öfversta
gårdarna vid nybygget Kattuvuoma, nordöstra ändgrenen af Torne
träsk på 346 meters höjd öfver hafvet; här idkas egentligen ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
