Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af en inloding fördes jag en genväg genom 8 fot högt gräs fram
till ett stengrund, der fienden var samlad. Denne måtte emellertid hafva
hört vår ankomst, ty knappt hade vi, ordnade på linie, kommit fram till
brynet af det höga gräsfältet, förr än vi helsades med en skur af pilar,
hvilka dock gingo öfver våra hufvuden. Hade jag nu haft med mig
öfvade skyttar, skulle väl få af dessa banditer sluppit helskinnade undan,
men som de flesta af zanzibariterna föga förstodo, hvad som menades
med sigte och kom på ett gevär, blef ej resultatet så gynsamt, som jag
hade önskat.. Det var nämligen min afsigt att i denna min första strid
mot fiendtligt sinnade infödingar tilltyga dem så, att jag för framtiden
skulle förtaga dem all lust att göra sådana nattliga expeditioner till
min ö.
Men sköto de sålunda ej väl, så sköto de dock fort, så att de
främmande kannibalerna fingo höra den allra lifligaste gevärseld. Det var
något, som de visserligen ej hade tänkt sig, ty redan vid första salvan
flydde de hals öfver hufvud till närmaste busksnår, der de försvunno
som svarta skuggbilder i natten. Sjelf deltog jag i elden med mitt goda
winchestergevär, och sedan vi med ännu några salvor rensat skogen,
l)egåfvo vi oss till negerbyn, der vi afvaktade dagens inbrott.
Af fienderna blefvo 20 dödade och talrika blodspår gåfvo oss
anledning förmoda, att ej så få af dem blifvit sårade. Två af mina män och
femton af infödingarna på ön voro sårade af de förgiftade pilarna, så
att jag och Amelot hade full sysselsättning den dagen med att förbinda
de sårade samt gifva dem ammoniak, opium och konjak. Många af dem
lyckades vi rädda, men flere dogo, och de vidskepliga infödingarna trodde,
att de som dogo voro i onåd hos oss. »Ty», sade de, »kan ni rädda
en, så kan ni också rädda alla!»
Mitt anseende bland vildarna blef emellertid efter denna tilldragelse
mycket stort. Alla sträfvade efter att bli mina vänner, och sedan jag
sålunda fått pålitligt folk bland den närmaste omgifningen, blef det
omöjligt för kannibalerna, som bodde längre bort, att nalkas min ö utan
min vetskap.
Så hände det en qväll, att Azerka kom springande till min station
för att rapportera, att samma vildar, som anfallit min ö med förgiftade
pilar, nu voro i annalkande för att bränna stationen. Jag fick sålunda
tillfälle att utsätta poster rundt omkring min station, utdela ammunition
till mina män och i öfrigt bereda mig på att varmt emottaga dessa
nattvandrare, som nu komrao för att hämnas den förlust, de lidit vid vårt
första sammanträffande. På verandan hade jag mina öfriga soldater
samlade. Med vapen i hand lågo de utsträckta på bamburörsbäddar,
färdiga att på första signal rycka ut.
’ Amelot och jag visiterade härvid våra poster. Vid en sådan
visitation gjordes jag uppmärksam på, att det höga gräset strax framför en
af dessa poster rörde sig på ett så otvetydigt sätt, att vi öfvertygades
om, att der måste vara någon lefvande varelse. I största hast lät jag
tillkalla en patrull på ti man. Knappt var detta gjordt, förr än vi, som
lågo väl dolda i det täta löfverket, fingo se en mörk skepnad, som kom
krypande på alla fyra med en brandfackla i handen. Två af mina män
kastade sig omedelbart öfver honom, bundo honom till händer och fötter
samt förde honom i säkerhet, under det att jag och de öfriga med några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
