Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kulor genomrensade det höga gräset, för den händelse det skulle
innehålla flere mordbrännare. Denna gevärseld besvarades af en liflig
skott-vexling från andra sidan af stationen, dit jag genast skyndade for af t
undsätta mina poster, om så behöfdes. Der fann jag emellertid Amelot,
som med några män blifvit utkallad af posten, och vid närmare
undersökning befans, att våra fiender fifven från den sidan sökte nalkas
stationen med en brandfackla. Men den kannibal, som der vågat försöket,
låg nu utsträckt på marken genomlx>rrad af 4 kulor.
Följande morgon anstälde jag förhör med fången, som upplyste, att
fiendens by låg 4 dagsmarscher ifrån min, och att deras konung utfäst
sin dotter som belöning åt den, som kunde sätta eld på den hvites
bostad. Detta anbud lär ha lockat flere svarta gentlemän, fast de blifvit
skrämda af skotten.
Infödingarna på min ö hoppades nu, att den tagne krigsfången
skulle öfverlemnas åt dem, så att de skulle fä tillfälle att arrangera en
bättre fest på hans lekamen. Jag förklarade dem emellertid, att jag
aldrig vidare ville höra talas om kannibalism, och den tagne fången
beslöt jag att lösgifva.
I närvaro af de sju negerkonungama i granskapet lät jag säga
honom: »Gå hem till din konung och säg honom, att om han fortsätter
denna strid vidare, så skall jag och alla dessa sju konungar, som du
ser framför dig, med alla deras tusentals undersåtar börja ett krig mot
honom, som icke skall sluta förr, än hela hans stam är fullkomligt
utrotad. »
Alla närvarande skränade sitt »sennene, sennene!» och den lösgifue
fången anstälde den vildaste solodans i glädjen öfver den oväntade
befrielsen, hvarpå han började springa så, som endast en neger, inspirerad
af högsta glädje eller största fruktan, kan springa.
Den helsning han medtog till sin konung, måtte han också myxket
riktigt hafva framfört, ty efter den betan hörde jag aldrig vidare af
honom och kan sålunda ej heller upplysa, om hans dotter till äfventyrs
ännu i denna.dag lefver ogift.»
Vidare yttrade löjtnant Wester några ord om planen för en
ifrågasatt svensk expedition till Afrika.1
Det för en forskningsfärd intressantaste området i Afrika vore utan
tvifvel landet söder om Sahara och norr om Kongofloden, ty hit in hade
ännu ingen hvit man lyckats tränga, här vore den största hvita fläcken
på Afrikas karta. De sjöar, floder och berg, som här med osäkra och
vexlande drag uppdrogos på kartorna, hade aldrig någon upptäcktsresande
skådat, utan de voro uppdragna på grund af infödingars otillförlitliga
berättelser. På intet ställe vore det lämpligare att intränga i detta
okända land, än vid den nya tyska kolonien Kamerun. På blott få
dagsresors afstånd från kusten vidtog det område, som ingen hvit man
förut beträdt, och här hade man redan en liten svensk koloni, som kunde
tjena expeditionen till stöd’och ledning vid utgångspunkten. De båda
andra vägar, man kunde tänka på för uppnåendet af expeditionens verk-
1 Väsentligen på grund af bristande medel, har tanken på en dylik
expedition tills vidare blifvit öfvergifven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
