Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Notiser.
Den senaste bestigningen af Kilimandscharo. Forntidens
berättelser om höga snöberg i Afrika söder om eqvatorn, från hvilka Nilen
skulle hemta sitt vatten, hade redan blifvit förvisade till de geografiska
fablernas område, då till den lärda verldens förvåning tvenne tyska
missionärer, Rébmann och Krapf, år 1848 meddelade, att sådana berg
verkligen funnos och af dem skådats på afstånd. Tviflet härpå var till
en början så stort, att de båda missionärerna rent af ansågos som
bedragare. Det dröjde också öfver tio år, innan deras upptäckter vunno sin
Ailla bekräftelse genom den tyske resanden von , som 1861
besteg snöberget Kilimandscharo till en höjd af 2,530 m. Annu högre,
eller till 4,280 m., ham^han följande året, och sedan den tiden har det
väldiga berget under eqvatorn flere gånger bestigits af europeiska resande,
såsom af den engelska missionären Neto 1871 (till omkr. 4,420 m.),
Joseph Thomson 1883 (2,750 m.) och J. J. Johnstony hvilken 1884 hann
ända till 4,970 m. höjd. Bergets högsta topp, som af v. d. Deckens
följeslagare Kersten bestämdes till 5,694 m. öfver hafvet, eller nära 19,000
fot, har dock ännu ej blifvit beträdd af någon menniska. Ej långt
der-iirån, eller till en höjd af omkr. 5,450 m., har emellertid år 1887 den
tyske resanden Dr Hans Meyer hunnit under sitt försök att nå spetsen.
Om denna sista afrikanska bergbestigning hemta vi följande notiser ur
ett praktfullt utstyrdt verk: Zuni des Kilimandscharo. 40
Photographien aus Deutsch-Osiafrika mit Text. Von Dr Hans Meyer,
hvilket författaren som gåfva öfversändt till sällskapet.
I böljan af juni förlidet år lemnade Dr Meyer Zanzibar med en
karavan af 100 man och åtföljd af frih. von Eberstein, en af det tyska
ostafrikanska kompaniets funktionärer. Efter 16 dagars resa från
Mom-bassa, genom den nästan vattenlösa öknen, nåddes »Östafrikas paradis»,
Taweta, en skogsoas vattnad af den från det närbelägna berget
kommande floden Lumi. Denna vigtiga plats, medelpunkten för flere
kara-vanstråter, ligger till hälften inom engelskt, till hälften inom tyskt
område, såsom de båda staternas besittningar senast blifvit bestämda, »men
ingenderas välde är der ännu annat än nominelt; sultanens af Zanzibar
röda flagga är den enda som der svajar. Strax sedan man lemnat
Taweta, märker man, att man befinner sig på vulkanisk mark. Vägen
går mellan kägelformiga kullar, och i de fåror, som utskurits af de
talrika bäckarna, framträda eruptiva bergarter. Vegetationen är till en
början sparsam, tills man vid omkring 1.200 m. höjd nått den gördel af
högstammig urskog, som härifrån ända upp till 2,700 m. omgifver hela
berget, hvilket i dessa trakter vattnas af en ständig nederbörd. Den
nedre delen af denna region bebos af det i omkring 20 småstater delade,
ikerbruk och boskapsskötsel idkande Dschaggafolket. Till en af detta
folks furstar begaf sig Dr Meyer, och med af honom lemnade bärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
