Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det torde visserligen vara möjligt, att jorden för närvarande är stadd
i afkylning och att till följd häraf jordens fasta yta håller på att
sammandraga sig, d. v. s. jorden minskas till sin volym. Verkningarna
häraf kan man väl tänka sig bestå deruti, att några delar af jordytan
skjuta upp sig eller veckas, och förkastningar uppstå; andra delar sjunka
djupare ned, hvaijemte större eller mindre instörtningar af hafisbottnen
också kunna ega rum. I följd häraf skulle med tiden en sänkning af
hafeytan verkligen kunna försiggå. Dessa förändringar innebära, att
jordradien oupphörligen minskas, hvilket enligt mekanikens lagar åter
igen måste hafva till följd, att jordens rotationshastighet ökas, eller
med andra ord, dygnets längd blir mindre och mindre, under det
jorden afkyles. Nu har emellertid astronomen Laplace genom
beräkningar af förmörkelser, som timat för omkring 2,000 år sedan, visat,
att dygnets längd sedan 20 sekler tillbaka icke undergått någon
förändring, som uppgår till */100 sekund. Men denna möjliga förändring
af dygnets längd motsvarar en förminskning af jordradien af blott 4
decimeter och är således försvinnande.
Det är emellertid en ofta gjord iakttagelse, att hafsbottnen å många
ställen förändrat sitt läge, hvarigenom äfven en höjning eller sänkning
af vattenmassorna i sin helhet naturligen eger rum, men det är
sannolikt, att dessa rörelser temligen väl motväga hvarandra, eller att verkan
deraf först efter längre tidrymder blir märkbar. En‘orsak tillhöjning
af hafvets nivå kan man tänka sig i den ofantliga massan af från
landen lösslitna partiklar, som nedföras genom floderna eller nedsläpas
från kusterna i hafvet, der de till en stor del stanna vid hafsbottnen.
Dertill kommer den massa af meteorer, gröfre eller finare stoft, som’
kommer utifrån rymden i ganska stor mängd och nedfaller i hafvet,
der det bör förorsaka en höjning af vattenytan. Om nu också af dessa
eller andra dylika orsaker höjdförändringar af verldshafven verkligen
ega rum, är det dock sannolikt, att desamma först efter ganska långa
tidrymder kunna af oss bemärkas, hvarför de nu icke tagas i
betraktande, då det är fråga om rörelser, som egt rum inom en närvarande,
mera begränsad tidrymd.
Å många trakter af vår planet har man sedan lång tid tillbaka
kunnat med större eller mindre lätthet varseblifva höjdförändringar
mellan hafvets yta och punkter i dess närhet. Dessa höjdförändringar,
som enligt mitt förmenande med sannolikhet äro mest att tillskrifva
vertikala rörelser hos den fasta jordskorpan, kunna försiggå antingen
under kortare tidsförlopp, ja till och med plötsligt, vanligen till följd
af vulkaniska krafter i sammanhang med jordbäfningar, eller ock så
långsamt, att de först efter ett jemförelsevis längre tidsförlopp blifva
märkbara. 8å höjde sig t. ex. kusten af Chile, som delvis består af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
