Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 2S januari 1887 lemnade denne Zanzibar i sällskap med en
löjtnant von Höhnel och i spetsen för en karavan af omkring 200 man,
hvilket antal i Pangani ökades med ytterligare 100. Till en början
drabbades expeditionen af samma missöde som de flesta andra fått erfara
i Afrika, nämligen att bärarna rymde; en dag deserterade ej mindre än
60 man. Detta var mer än man kunde opåtaldt låta passera, hvarför
flyktingarna förföljdes och till stor del också uppbringades uti de i Zan*
zibars närhet belägna hamnplatserna. De härigenom förorsakade dröjs*
målen gjorde, att man först den 30 mars nådde det vid foten af Kili*
m&nscharo belägna Taweta, en af alla karavaner i dessa trakter anlitad
hviloplats. Härifrån sändes en del af folket tillbaka till Pangani och
Mombasa för att hemta der qvarlemnade förråd, andra sysselsattes med
att af de medförda glasperlorna tillverka halsband och af bomullstyget
sy ett slags kappor, båda delarna oumbärliga såsom bytesmedel i
Masai-landet. Under tiden gjorde Teleki ett försök att bestiga Kilimanscharo,
hvilket dock ej lyckades för honom så väl som för hans efterföljare dr
Hans Meyer (se Ymer 1888 s. 69). Den J5 juli skedde uppbrottet frän
Taweta; karavanen bestod då af 258 man och 23 åsnor, alla lastade med
bytesvaror och lifsmedel. Snart mötte man de första Masai, hvilken förr
högeligen fruktade röfvarstam nu tyckes hafva vant sig vid främlingar;
åtminstone omtalas ej, att Teleki rönte någon olägenhet af dem. Svårare
gestaltade sig förhållandena i det väl befolkade Kikuju-landet. Här om*
gafs karavanen af beväpnade skaror, stundom uppgående till ett par
tusental män, hvilka under skrik och fiendtliga demonstrationer följde de
framtågande. Gränsen nåddes dock efter en månads vistelse i landet,
utan att man mer än tre gånger verkligen råkat i strid med infödingarna.
Glada voro emellertid alla, då de åter trädde in i den obebodda
vildmarken, som vidtager vid foten af Kenia, den andra af Eqvatorialafrikas
båda snöklädda bergjättar. Kenia, som föga understiger Kilimanscharo
i höjd, har förr blott på afstånd skådats af europeiska resande; grefve
Teleki lyckades bestiga dess skogbeklädda sluttningar och nå snögränsen
vid 15,000 fot (4,500 m.). Kenia är, liksom Kilimanscharo, en slocknad
vulkan, hvars kraterpand i medeltal når en höjd af 16,000 fot, men
hvarifrän tvenne snöklädda spetsar höja sig ytterligare 2—3,000 fot;
sjelfva kratern antages vara omkring en geografisk mil i genomskärning.
Expeditionens nästa haltpunkt var Baringosjöns strand, men här
yppade sig nya svårigheter. Inga lifsmedel kunde erhållas, och efter
några misslyckade försök att skaffa proviant från längre bort belägna
trakter, måste en del af karavanen i detta ändamål sändas tillbaka till
Kikuju. Under den tre månader långa väntan härpå utgjorde vildt
expeditionens enda föda, men villebråd fans också i outtömlig mängd. Först
den 10 februari 1888 var expeditionen i stånd att försätta sin färd mot
den fullkomligt okända trakten i norr. Efter 21 dagars marsch,
hvar-under man passerade en 8—9,000 fot hög bergskedja, fick man sigte på
en väldig vattenyta, och följande dag, den 6 mars, slog expeditionen läger
på stranden af den nyupptäckta sjön, hvilken infödingarna kalla »Basso
Narök» (Blå sjön), men som nu af upptäckaren, efter den österrikiske
kronprinsen, benämndes Rudolf-sjön. Den har sin största utsträckning
(omkr. 275 km.) i norr och söder, och vexlar till bredden mellan 12 och
40 km. Omgifningarna sakna nästan helt och hållet växtlighet, befolk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
