Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
til] ll:e århundradet, och för hvilkas innehåll prof. Storm närmare
redogjort. Samtliga dessa källor meddela intet som strider mot den urkund,
hvilken enligt Storms grundliga utredning, utgör hufvudkällan för
kännedomen om Vinlandsfärderna, nämligen den från senare hälften af
1200-talet härstammande Erik den rödes saga. Här berättas i hufvudsak
ioljande.
Sedan Erik den röde år 985 tagit Grönland i besittning, begaf sig
hans son Leif år 999 till Norge, der han ingick i konung Olof Trygve*
»ns tjen st och antog kristendomen. Då han följande år skulle återvända
till Grönland, drefs han ur sin kosa, irrade länge omkring på hafvet och
fann slutligen länder, om hvilka man förut intet kände; der växte
sjelf-sådda hveteåkrar, vinträd och masur, af hvilket allt han tog med sig
prof till Grönland. Dit anlände han också på hösten, efter det han på
vägen lyckats rädda en skeppsbruten fartygsbesättning. Med anledning
häraf och den lycka, som följde honom i alla hans företag, blef
han-kallad »Leif den lycklige». På Grönland, der Leif införde kristendomen,
väckte hans upptäckt stort uppseende, och följande vår, 1001, utgick
derifråo en expedition, i hvilken äfven den gamle Erik den röde deltog.
Vinland fann man emellertid då icke, utan sedan man länge drifvit
omkring i norra delen af Atlantiska hafvet, återkom man på hösten till
Grönland. En ny färd till Vinland kom ej till stånd förr än på våren
1003, och i spetsen för den stod Tborfinn Karlsevne, en isländare som
året förut kommit till Grönland och under vintern gift sig med Gudrid,
enka efter Erik den rödes son Thorstein. I denna färd deltogo 140
personer på tre skepp, hvilka dessutom förde en myckenhet gods och
äfven boskap. Man afseglade från Grönlands Vesterbygd och nådde efter
en dags och en natts segling i sydlig riktning ett land, hvilket på grund
af de många stora och flata stenar, som der funnos, kallades Helluland.
Menniskor sågos der ej, men väl en mängd fjällräfvar. Härifrån fardades
•le å nyo en dag och en natt i sydostlig riktning, tills de träffade ett
skogbe vuxet land, med många djur (hjortar), hvilket de kallade
Mark-land. Derifrån stäldes färden mot söder, och de seglade länge i denna
riktning, tills de nådde en udde, der de stego i land, och hvilken de
med anledning af en der funnen skeppsköl benämnde Kjalarnäs. Med
landet fortfarande på styrbords sida fortsatte de färden utefter en låg
och sandig kuststräcka, Furdustränderna, tills de funno landet inskuret
af fjordar och inlöpte i en af dessa. Här landsatte de tvenne skotska
löpare, hvilka efter tre dagars förlopp återkommo med vindrufvor och
sädesax; alltså visste man, att man hunnit till Vinland. Den första
vintern tillbragtes något söder om nämnda landningsplats på ett ställe, som
kallades Strömsfjord, men här fans ännu intet vin. Då man den andra
sommaren skulle uppsöka det verkliga Vinland, uppstod
meningsskiljaktighet, i det att en af männen, Thorhall Veideman, ville vända om
mot norr och forska efter det efterlängtade landet vester om Kjalarnäs,
hvaremot Karlsevne ville förtsätta mot söder på samma sida om landet,
som man redan befann sig. Thorhall seglade med ett skepp norr ut och
blef borta; Karlsevne med de båda öfriga for mot söder, tills man vid
en flodmynning verkligen fann sjelfsådt hvete på sankare platser och
få de högre belägna vildt vin. På detta ställe, som kallades Höp,
tillbragtes den andra vintern, och här hade man det första mötet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
