Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begagnas endast som arbetsrum, rök- eller samlingsrum. Den ofre
våningen, till hvilken en stege leder, är sofrummet, och här förvarar
husets folk sina dyrbarheter, d. v. s. alla de föremål hvarmed de
pryda sig. Detta rum är varmt och fullkomligt vattentätt, det har ej
något fönster, dörren tjenar på samma gång att insläppa ljus och att
befordra luftvexlingen. Några af husen hade konstmeesigt utskurna
bjelkar, målade i brokiga färger; hvad som mest behagade mig, var
dock den renlighet, som herskade öfvtorallt.
På verandorna trängdes qvinnor, barn och gubbar, betraktande
oss med nyfikna blickar, under det vi med vår furstlige väjlisare
vandrade gatan uppför. Ibland stannade vi för att undersöka något
föremål eller för att köpslå om en eller annan sak af .etnografiskt värde.
Prinsen antastades oupphörligt af sina landsmän med frågor om hvilka
vi voro, och om ändamålet med vår ankomst till dessa bygder.
Naturligtvis var det honom omöjligt att tillfredsställa deras nyfikenhet,
då vi ej lyckats göra oss förstådda af honom. Allt upptänkligt utbjöds
till salu: svin, hundar, vegetabilier och kuriositeter.
Midt på gatan i ena ändan af byn varseblef jag en påle omkring
9 fot hög, prydd med ett dussin dödskallar. Med tecken lät jag förstå,
att jag önskade köpa några af skallarna, ett anbud, som tycktes slå
folket med häpnad, ty skallarna voro krigstroféer, och förslaget att
sälja dessa dyrbara reliker fylde dem med bestörtning.
Då jag, alltjemt ledsagad af min furstlige vägvisare, 6tyrde kosan
tillbaka till skeppet, fastes min uppmärksamhet af en inföding, flitigt
sysselsatt med att tillverka en kanot. Jag gick genast dit för att taga
arbetet i betraktande. Då jag närmade mig mannen, märkte jag, att
min närvaro försatte honom i ett tillstånd af oro och upphetsning,
han fortsatte likväl att arbeta på sin kanot, hvilken han urhålkade
genom att bränna trädstammen med spånor. Men då jag, utan att
ana något ondt, böjde mig ned för att närmare undersöka arbetet,
utstötte mannen ett förfärligt tjut och började dansa omkring mig lik
en galning, i det hans ansigte förvreds på det ohyggligaste sätt Häraf
kunde jag tydligt märka, att mitt besök var honom högeligen
misshagligt; min vägvisare kom mig i samma stund till hjelp, och jag
begaf mig derifrån. Lyckligtvis hade mannen intet vapen att tillgå,
i annat fall hade han säkert användt det mot mig. Sedermera erfor
jag, att den tron är gängse bland infödingarna, att om en främling
kommer i närheten af en kanot, som är under byggnad, skall detta
bebåda olyckor och missöden till sjös för egaren.
Mr Au8tin var senare på aftonen, då han skulle återvända till
fartyget, nära deran att falla ett offer för denna vidskepliga
föreställning hos infödingarna. Samme båtbyggare, som mottagit mig med så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
