Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fiendtliga åtbörder, hotade nu min reskamrat med ett spjut, och om
denne ej så skyndsamt tagit till reträtten, hade infödingen otvifvelaktigt
satt sin hotelse i verket. Emellertid fick den gamle herrn en duktig
skrämsel. Hela befolkningen, så väl gammal som ung, hade kommit
på benen, och mr Austin var fullt och fast öfvertygad, att de skulle
anfalla fartyget. Och det såg verkligen rätt misstänkt ut. Alla byns
manliga invånare, hvar och en beväpnad med ett eller två spjdt, styrde
kosan mot den plats, der den lilla dAlice Meade» låg förankrad. Mr
Austins farhågor ökades med hvarje steg han tog, ty vinden förde
honom till mötes ljudet äf skrik och tjut från stranden, och då han
fick fartyget i sigte såg han detsamma omringadt af två eller tre hundfa
vildar. Då han kom närmare fann han dock, att de tjut han tagit
för krigsrop endast voro glädjeyttringar, och han stärktes ännu mera i
den tron då han såg, att qvinnor äfven befunno sig i hopen, ty
qvin-nornas närvaro är bland vildarna alltid ett tecken till fredliga afsigter.
Infödingarna hade skockat sig kring fartyget för att sälja sina spjut
för tobak, och vid hvarje stycke tobak de erhöllo, uppgåfvo de de
ohyggligaste tjut ooh skrän för att betyga sin förtjusning, och det var
dessa skrik mr Austin hade tagit för krigsrop.
På qvällen gled »Alice Meade» med tillhjelp af tidvattnet och en
svag bris sakta uppför floden och ankrade midt emot byn för att vara
färdig till afresa tidigt följande morgon. Aftonen var mörk och dyster,
endast infödingarnas sladder i byn och det disharmoniska ljudet af
deras trummor afbröt den enformiga tystnaden. För att jaga vår
förstämning på flykten, roade vi oss med att bränna af ett par raketer.
Men knappt hade raketen n:r 2 stigit upp i luften och exploderat med
en väldig knall, förr än hela byns, befolkning kom på benen. Den
bestörtning och fasa, som tycktes gripa en hvar, kan lättare tänkas än
beskrifvas. Vi kunde ej urskilja någon enskild röst, alla tycktes ha
något att säga, hela byn var förvandlad till ett enda döfvande,
oaf-brutet skrän. Men plötsligt afstannade sladdret och en djup tystnad
inträdde. Vi kunde omöjligt gissa oss till anledningen. Ändtligen
tog en af de lotsar, vi tagit ombord vid Kepple Point, mod till sig
och skrek så högt hans lungor förmådde på en man han kände i byn.
Denne man berättade, att folket hade dragit sig undan till skogarna,
så förskräckta hade de blifvit af den der eldstrålen, som de trodde
vara sänd för .att förgöra dem. Våra försäkringar, att det ej var någon
som helst fara å förde, tycktes emellertid lugna dem, ty de återvände
inom kort till sina hem. Hela natten fortsatte de sedan sin
bullersamma konversation, troligen utbytande sina åsigter rörande den
märkvärdiga företeelsen.
Den olikhet, som tio mils afstånd åstadkommer i infödingarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
