Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inföding tigga om något; tiggeri ar eljest allmänt öfverallt vid kusten.
När de iingo en gåfva, uttryckte de sin tacksamhet med ett vänligt
leende. Ej heller gjordes några försök att komma ombord på fartyget,
något som eljest alltid är vanligt på alla andra platser. Infödingarna
bruka nämligen komma rusande för att äntra ombord så snart de få
syn på ett fartyg. Tillätes ej detta, blifva de förnärmade och öfverösa
en med skällsord. Folket vid Davitt River har ännu ej kommit i
beröring med missionärerna, hvarför .de ej lärt sig sätta värde på tobak.
När de utbjödo något till salu, begärde de ej, som på de orter der
kristendomen blifvit införd, tobak i utbyte mot sina varor, utan läto
med tecken förstå, att de önskade få glasperlor. De kunde ej heller
förmås att sälja sina vapen; vackert .utskurna spjut, stenyxor, trummor
och sköldar. När vår kapten försökte fresta dem att lemna ifrån sig några
af dessa krigiska attributer, skakade de endast afvärjande på hufvudet
och stufvade undan sina dyrbara vapen i kanoterna. Att döma af
deras friska och frodiga utseende, måste de hafva god tillgång på föda,
och man kan prisa dem lyckliga, att de ej ännu gjort bekantskap med
den förderfliga last, som kallas tobaksrökning. Tuggandet af betel och
kalk, som är så spridt bland infödingarna på Nya Guineas kuster,
förekommer ej så allmänt bland stammarna vid Davitt River. I stället
för de svarta smutsiga tänder, som man vanligen får se bland
kustbefolkningen, har folket här de vackraste hvita tandrader, hvilka kunna
väcka afund hos deras hvita bröder. De infödingar, som ej äro
hemfallna åt beteltuggningens passion, hafva vackra jemna tänder, hvilka
förläna deras skägglösa ansigten ett behagligt, qvinligt uttryck.
På eftermiddagen gingo vi i land för att bese byn och för att
skaffa oss vägvisare, som kunde föra oss genom de närbelägna
skogarna, hvilka vi önskade undersöka. Man tycktes gissa sig till vår
afsigt, ty några män kommo sjelfmant fram och erbjödo att ledsaga
oss, ett anbud som vi naturligtvis antogo. Byn bestod uteslutande af
hus byggda på pålar i vattnet. Den ligger mer än en half mil från
land, hvarför dén är nästan ointaglig, allra helst som byns invånare
kunna bruka sina hus som fästningar och från dem kasta sina spjut
och afskjuta sina pilar på fienden, innan denne hinner draga sig
tillbaka. Omkring byn var en hel flotta af stora kanoter förtöjd på olika,
lätt åtkomliga punkter, i händelse en hastig reträtt skulle vara af
nöden. Några af dessa farkoster voro vackert målade med ornamentala
figurer eller symboler, hvilkas mening endast vildarna sjelfva kunna
tyda. Somliga af de utskurna bilderna förestälde alligatorer, andra
foglar, fiskar eller kängurur, vanligtvis målade på det afskyvärdaste
sätt och prydda med hufvudskålar och skelett af menniskor eller djur
Papuas tyckas ej vara mycket nogräknade i fråga om användandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
