Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från gamla kanoter eller af areca-palmens bark, sönderdelad i smala
ribbor, sammanflätade likt korgarbete och sedan sammanbundna med
rep, utgörande ett ypperligt material i brist pä golftiljor. Hela byn,
ehuru mycket oregelbundet byggd, är oklanderligt renlig; qvinnoma
sopa husen och gatorna hvarje morgon. Byn har ett förtjusande läge,
omgifven af lundar af kokospalmer; dracæna, croton och hibiscus i
olika farger gifva ät stället ett pittoreskt behag. Invänama äro af ett
krigiskt sinnelag, deras medelhöjd är 5 fot 3 tum, starkt byggda med
välbildade anletsdrag, krusigt här, mörkt till färgen, men med en
benägenhet att blekna i topparna, troligen till följd pf sqlens inverkan.
Deras hudfärg är mörkt chokoladfargad; qvinnorna i synnerhet äro
mycket tatuerade pä ben och bröst.
För ätta är sedan dödade Kalo-folket tre polynesiska lärare, hvilka
slagit sig ned bland dem, tillika med dessa lärares hustrur och barn.
Sex månader efter denna våldsbragd ankom ett engelskt krigsskepp till
Kalo, landsatte 200 marinsoldater, hvilka dödade åtskilliga af
bger-ningsmännen och särade många. Platsen öfvergafs sedan under en
tidrymd af tre år, af sä väl polynesier som europeer, efter hvilken tids
forlopp en ny uppsättning af lärare slog sig ned bland Kalo-folket.
Icke desto mindre betrakta de numera med en viss misstro alla
främlingar, och jag delade samma öde. Det oaktadt hade jag tillfälle att
företaga åtskilliga exkursioner i trakten. Dessa utflygter voro förenade
med ej ringa fara, emedan Kalo-folket stod på fiendtlig fot med en
stam, boende ett stycke uppåt floden. Två veckor före min ankomst
till Kalo hade en skärmytsling egt rum, och en Kalo-man hade blifvit
dödad. Den dödes vänner hade lyckats att rädda hufvudet, hvilket de
förde till Kalo, der ansigtshuden och en del af skalpen aftogs och
pre-serverades med stor skicklighet; det hela liknande de masker som
begagnas på maskeradbaler. Denna mask förvarades af den dödes moder
i en flätad korg och värderades af henne högre än alla verldens
rikedomar. Jag erbjöd henne i utbyte derfor flere tomahawker, den största
betalning man kan bjuda för något i Nya Guinea, men hon ville ej
skiljas från den dyrbara reliken. Hvad mig sjelf angår, skulle jag
gerna betalat hvad som helst för denna menniskomask, hvilken var
en af de bäst gjorda jag någonsin sett och som dessutom hade ett
stort etnografiskt värde. Hufvudet var begrafvet inom en inhägnad i
byn. När en menniska dödt, uppföres öfver grafstället ett litet hus;
dit samlas den dödes slägtingar och vänner, sofva, äta, dricka eller
sörja, allt Bom det faller dem in. Tårekällan kunna de nämligen få
att flöda när som helst, deras sorgetid efter en död varar äfven i flera
veckor. De sörjande klippa af sitt bår och svärta sin kropp; i stället
för att qvinnorna under vanliga förhållanden hafva korta kjortlar, rikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
