Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dét tillfälle, då han mest förgått mg, var då han efi gång* undér filsets
inflytande drog värjait mot en officer vid sitt garde, hvilken yttrat sig
htigst närgånget mot honom. Detta inträffade förlidet år på Öland.
Då ropar han högt, förifrar sig» oqvädar lakejer, pager och älla som
äro i närheten. — Han har inga sinliga böjelser,: och om han gjort
någon ntsväfning, så har han dertill blifvit förledd af andra. . .’ När
han berusar sig, hvilket händer i större eller mindre grad allt efter
omständigheterna, så gör han i allmänhet inga dårskaper. Endast
sällan råkar han i vredesmod. Vanligtvis brukar han vara vid godt
lynne, skratta och knuffas.
Då han är i sitt enskilda lif tillsammans med sin omgifning,
brukar han vara mycket förtrolig och skämtsam. Märker han, att
man smickrar honom, så väcker det hans afsmak; men han märker
det icke alltid. Han vill icke, att man under leken skall gifva efter
för honom eller vid’ fältöfningarna visa honom särskild .vördnad. Han
är icke road af att tala med andra än med svenskar och tyskar,...
För samtal med andra främlingar har han den största motvilja, såsom
med fransmän och italienare, hvilka han föraktar och fruktar, dels för
deras intelligens och dels derför, att de anses vara i stånd till hvad
som * helst. Spaniorerna anser han icke så elaka, men han fruktar dem
såsom observatörer. På sin höjd kan han förhålla sig likgiltig, såsom
gentemot engelsmän och holländare, hvilka anses vara de folk, som
intrigera minst. — —
Han ligger helt och hållet i händerna på rådet, och hans största
önskan skulle vara, att detta beslöte sig för ett krig, och att han finge
komma i spetsen för en armé. Åt detta håll är hela hans ärelystnad
riktad, och han upprepar ofta: ’När månne dessa herrar vilja att vi
få krig?’ Likväl vet han icke sjelf när eller hur detta skulle ske, och
han sätter sig icke heller i stånd att få veta det. Icke heller är han
mäktig andra större tankar, såsom att göra sig till herre Öfver senaten.
I grundsatsen af underkastelse för denna är han uppfostrad af sin
guvernör, riksrådet Krister Horn.» 1
Historien har visat, huru grundligt samtiden tog miste i frågan om
den unge konungens undergifvenhet under rådet och högadeln. Äfven
på ett annat ställe i sin berättelse, i den utförliga redogörelsen för
Sveriges statsförfattning, yttrar sig vår skildrare om osannolikheten
1 Om Horn heter det p& étt annat ställe: »Denne är en bra karl, som tycker
otn att dricka och som har alla de goda egenskaper, som okunnigheten kan medföra.
Så enfaldig som han är, har han likväl så mycket gagnat senatens intresse, att mau
icke skulle kunna gifva en konung en uppfostran, som vore sämre för honom såsort)
konung, och på samma gång fördelaktigare försenaten.» ... »Konungens informator,
fortsätter författaren, var en professor i Upsala som hette Figrelius, en man, hos
Ymer1890. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
