Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är synnerligen lämpad t för krigets yrke, dels derför att en stor armé
ständigt är under vapen, dels derför att der finnas inånga adelsmän,
som ej förstå något annat yrke än soldatens.
Folket egnar sig för kriget, derför att det med lätthet utstår dess
mödor och umbäranden samt har torftiga lefnadsvanor. Bättre än någon
annan nations soldater finner sig den svenske i alla slags umbäranden,
så väl med afseende på sin egen person, som sin häst. Likväl har
riksmareken sjelf yttrat, att de nyvärfvade svenska trupperna äro
modigare än de gamla, derför att de af brist på omdöme och af
obekantskap med faran djerfvare gå denna till mötes. Då de vid något
tillfälle lärt känna den, frukta de kanske för mycket. I sjelfva verket
kan man icke med sanning påstå, att detta folk af naturen är krigiskt;
man kan icke hos dem upptäcka den dristiga stolthet, som förtjenar
detta namn. Högst sällan gripa de till vapen, fastän de saga
hvarandra glupska saker (ingluvie) med svärdet vid sidan;’år förgå utan
att värjan användes. Häraf kan man känna nationens lynne; och
jag påstår, att italienarna, enligt min åsigt, verkligen äro mera
krigiska till sin natur.»
Efter den i det föregående meddelade skildringen af svenskamas
lättrogenhet och vidskepelse följer en allmän karakteristik, som är allt
annat än smickrande. »Utom det att svenskarna äro lättrogna, heter
det, äro de allvarsamma och misstänksamma, högdragna och kunna
icke bevara en hemlighet. De äro tröga och långsamma vid fattandet
af sina beslut; och något bestämdt besked kan man aldrig få ifrån
dem. Till och med bland politiska personer inträffar det då och då,
att det behöfves en stor underhandling for att förmå dem att besluta
sig för att gå och äta middag i någons sällskap. Och likväl är det ganska
säkert, att de visa större sinne för mat och dryck än i något annat.»
Denna sistnämnda spetsiga anmärkning torde väl ännu i dag
framställas af främlingar och saknar icke sin udd. Svårare faller det
sig för en svensk att gå in på sanningen af följande påståenden om
nationens egennytta och otacksamhet; »För hvarje den minsta
småsak fordra de någon belöning, t. o. m. för ett besök. De äro
otacksamma, så att man icke kan af dem begära någon återtjenst, om men
en månad förut visat dem någon tjenst af samma beskaffenhet. De
hafva då glömt hvad som tilldragit sig och begära på nytt belöning.»
Såsom bevis på den svenska nationalfåfaugan anföres, att då några
från Danmark eröfrade sprängda kanoner skulle omgjutas, namnen
Fredrik och Kristian samt danska vapnet der å nyö anbragtes. På
samma sätt förfors vid omgjutningen af en klocka, tagen vid Krone*
borgs slott. »I Roskilde-freden ville de hafva införd en hemlig artikel,
genom hvilken konungen af Danmark skulle förbinda sig att icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
