Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hänga upp i sitt slott några väfda tapeter, föreställande segrar, som
danskarna vunnit öfver svenskarna.» \
»Likväl, fortsätter den stränge granskaren i mildare tonart, bör
man ej föreställa sig, att icke i Sverige finnas personer af klokt och
upplyst omdöme, söm äro lika skickliga i underhandlingar som i
vapnens bruk och, med ett ord, lämpade att styra. Och det synes mig
vara med rätta, som de hos oss sedan någon tid tillbaka fått anseende
såsom ett folk af helt annan beskaffenhet än det, som historien
skildrat och traditionen förestält sig. Detta folk ansågs nämligen en gång
såsom egande endast en grym och vild tapperhet, hvilken, då den ej__________
stod att förena med hyfsning, snarare gaf anledning till hat och fruktan,
än den förmådde väcka aktning och tillgifvenhet. Men nu för tiden
äro svenskarna icke blott tappra och uppföra sig hyfsadt sinsemellan,
något som förr icke var fallet på andra sidan om 50:de breddgraden;
utan man träffar bland dem personer, som äro artiga, som hafva snille
och lärdom, och som hafva, man kan verkligen säga, högst förfinade
umgängesgåfvor. ^
De finnas, som hafva en sådan vördnad för Sveriges statsskick
och styrelse, att de nästan afundas dem deras visdom och tro dem
i stånd att genom sina. visa rådslag uträtta allt, och nästan lika mycket
som de en gång vunno genom sina vapen. Denna fördelaktiga tanke
om svenskarna hyses företrädesvis af oss italienare och af
fransmännen. Kanske är en af anledningarna härtill hos de sistnämnda
öfverensstämmelsen i intressen; och sedan föranleder tron på och
kännedomen om svenskarnas egenskaper dem att här slösa med det
beröm och de aktningsbetygelser, som de icke så lätt medgifva åt
någon annan nation. Och hvad mera är, de anse svenskarna höljda
med en ära, som dessa dock icke hafva köpt med egna uppoffringar;
och de frukta dem med en viss hemlig farhåga, som icke ingifver hat,
utan vördnad; och detta så mycket mera som intet nyss igenläkt sår
kan föranleda andra känslor. — Tyskarna döma likväl annorlunda.
Hvad som nu må vara sant eller falskt i dessa omdömen, så
instämmer äfven jag deri, att svenskarna i våra dagar äro vidt skilda
från hvad Valdemar och Starkotter voro. Det är dock svårt att
af-göra, om menniskorna förändrat sig i samma proportion som deras
lands ställning. Likväl är det visst att, om man jemför dem med
danskarna, de förtjena allt det beröm, som ofvan är anfördt.
Man kan mycket väl gifva svenskarna rätt i hvad de säga,
nämligen att när Gud skapat Danmark, var han trött af sitt stora arbete,
och sade till djefvulen’, att nu skulle han efter sitt sätt och efter sitt
hufvud få skapa ett land. Då gjorde djefvulen Sverige, och Gud
skrattade åt honom och sade, att han icke ville göra om hans verk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
