Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men för att återställa jemvigten beslöt han att sjelf skapa
menni-skorna i Sverige; djefvulen skulle i stället få skapa Danmarks
in-byggare. I sjelfva verket är skilnaden mellan menniskorna i det ena
och det andra af dessa båda länder lika stor som mellan länderna sjelfva.»
Folk-skämtet har ända in i våra dagar bevarat historien om
Sveriges och Danmarks upphof, långt sedan nationalhatets bitterhet för
svunnit. En återklang af 1600-talets fiendtlign stämning återfinnes i
Magalottis yttranden om danskarna; denna uppfattning hade han
för-värfvat i Stockholm. Den synes emellertid visa, att hans personliga
sympatier i någon mån voro afvikande från de politiska, hvilka i den
stundande konflikten snarare voro på Danmarks och Brandenburgs
sida, än på Sveriges och Frankrikes.
Om den här anförda karakteristiken af Sveriges folk i sin helhet
icke kan sägas röja någon varmare sympati för det fjerran land,
hvars förhållanden vår resande under en kort tid, icke utan en i
många afseenden förvånande framgång, studerat, så ådagfelägger den dock
ej heller motsatsen. Främlingen från det gamla kulturlandet i södem
var från början benägen att betrakta det aflägsna, okända, barbariska
landet med en viss öfverlägsenhet. Men det är uppenbart, att detta
lands utveckling i mer än ett afseende väckt hans förvåning, och att
många af de personer, som i sitt väsen buro prägeln af Sveriges
stormaktstid, på honom gjort intryck af annan beskaffenhet än han väntat.
Tjugotvå år hade förflutit, sedan Lorenzo Magalotti besökte Sverige
och samlade materialet till den skildring, för hvilken vi här redogjort,
innan hans efterföljare Alessandro Bichi gjorde sin svenska resa.
Under tiden hade Sverige genomgått vexlingama af ett femårigt krig;
enväldet hade blifvit införd t; reduktionen hade krossat den mäktiga
högadeln; de stormän, som i början af Karl XI:s regering sutit vid
statens roder, hade försvunnit från skådeplatsen, Den unge konung,
om hvilkens regentegenskaper Magalotti, såsom vi sett, på det hela hyst
ringa tankar, hade blifvit en mognad man, för hvars energiska vilja
alla måst böja sig. Fruktad mera än älskad af dem, hvilkas makt
han krossat, hade han under sitt stränga regemente bragt ordning i
statens förvaltning, utplånat spåren af krigets olyckor, återstält
välståndet i de lägre samhällslagren och häfdat Sveriges stormaktställning
i förhållande till utlandet«
Sverige 1696 var sålunda icke detsamma som 1674. Äfven de
båda reseskildringar, med hvilka vi här sysselsätta oss, bära derom
vittne, icke minst i sin allmänna ton och stämning. På det hela
har det intryck, som den resande af 1696 medfört från Sverige, varit
gynsammare. Oaktadt den kraftfulle konung som satt sin stämpel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
