Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»legno stopposo» (murket trä), äfven åts af personer, som ej tillhörde
allmogeklassen. Dock förekommo äfven i Dalarna kakor af hårdt
bröd, uppträdda pä stänger i taket; »af denna läckerhet brytas bitar
och bjudas främlingen», säger vär resande; »men man kan icke äta
mycket deraf, då det är sä hårdt, att man först måste blöta det i vatten.»
Osttillverkningen stod vid denna tid högt i Sverige, säger Bichi,
och man eftergjorde Parmesan ost på ett så förvillande sätt, att han
sade sig ej hafva kunnat skilja den svenska tillverkningen från den
italienska. — Soppa brukades ej vid måltiderna; men i stället funnoe
andra, ganska goda dryckesvaror. Den vanliga drycken var öl; äfven
bereddes en dryck af vatten, kryddadt med örter, i hvilket häldes några
glas rhenskt vin, hvilket gaf en doft af verkligt vin åt denna dryck.
Vi hafva redan anmärkt, att Bichi till ledsagare i Sverige haft
en af den svenska högadelns män, och att dennes uppfattning af
svenska förhållanden ej varit utan inflytande på antecknarens omdöme.
Särskild! träder detta i dagen i fråga om hans uppfattning af
konungen och af dennes förhållande till sitt folk. Vår antecknares
sympatier lågo icke på konungens sida; det stora verk han utfört såg han
med den störtade aristokratiens Ögon.
Kort efter sin ankomst till Stockholm, före hofvets flyttning till
Kungsör d. 1 augusti, häde Bichi sin audiens hos konungen,
punktligt på utsatt timme dertill afheintad af ceremonimästaren, den lärde
Sparwenfeldt. »Konungen mottog mig, berättar han, stående, med
hatten under armen, klädd i en lifrock, med svärd vid sidan samt
i peruk. Han rörde sig ej från stället, men besvarade min helsning,
gaf mig sin hand att kyssa och frågade vänligt efter min resa,
uttryckande sin fägnad att se en så långväga främling. Jag gjorde min
kompliment på tyska, derför att han utom svenskan ej talar något
annat språk; likväl förstår han litet franska. Det var nödvändigt, att
höja rösten något, ty han är lomhörd. Hans figur är välbildad, hans
ansigte äfvenså; uppsynen visade likväl någon stolthet. Han har
mörka ögon och hår. Hans klädsel är ganska tarflig, så att man
svårligen skulle kunna särskildt gifva akt på honom, om han vore
bland andra menniskor.»
Dagen derpå presenterades Bichi för de öfriga kungliga personerna.
Eiikedrottningen fann han »liten och gammal». Sedan Magalottis tid
tyckes hon hafva förkofrat sig i franskan, ty hon förstod Bichis
»kompliment» på detta språk, utan att behöfva anlita tolk. Af särskildt
intresse är den korta teckningen af hjeltevnglingens, den 14-årige
kronprinsen Karls, yttre vid denna tid. Bichi blef presenterad för honom,
då han kom från morgonbönen, åtföljd af sin guvernör. »Då han
fick se mig, berättar han, kom han genast rakt emot mig; jag fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
