Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
farande måste nöja sig. Härtill komma omkring 300 kr. till rengöring,
bevakning m. m. samt (sedan 1878) 1,000 kr. i lön åt föreståndaren.
Allt slags materiel bekostas af universitetets allmänna anslag för sådana
ändamål.
Anslaget till lön åt föreståndaren ådagalägger just ingen hög
föreställning om det arbete ett verkligen lifskraftigt etnografiskt museum
måste kräfva; en odelad verksamhet i museets tjenst kan naturligtvis
med en så låg aflöning ej påräknas, och dermed är ändamålet i viss
mån förfeladt. Äfven anslaget till inköp är för ett museum, som
verkligen vill följa med sin tid, såsom Kristiania-museet visat sig
vilja, alltför otillräckligt.
Om någonsin njugghet på rörelsemedel åt ett museum är en
oklok hushållning, så är det när det gäller en institution, hvars
material allt mera fördyras och försvinner. Vid etnografiska museer
gäller det att drifva på tillökningen med allra största kraft under
en tid, då priset står lågt. Den tid kommer till sist, då etnografiska
föremål ej kunna erhållas för pengar. Det var i synnerhet en tid, som
var gynsam för mindre museer att för billigt pris vinna tillväxt. De
stora museerna i London, Paris, Leiden, Berlin och Wien voro under
omorganisation, hade otillräckliga lokaler, och massor af deras förråd
voro magasinerade. Att de under denna tid ej kunde lägga sig
synnerlig vinn om tillökning i större skala, är lätt* förklarligt. I
somliga museer visste man, af brist på utrymme, knappast tillräckligt hvad
man hade. Under denna tid stodo etnografiska föremål lågt i pris,
och då skulle de smärre museerna med all kraft arbetat på att rycka
upp sig. Några gjorde det, exempelvis Dresdens museum, och följden
är att det nu är ett stort museum. Förhållandet ändrade sig i samma
stund de nämnda stora museerna lyckades reorganisera sig. De flesta
af dem blefvo utrustade med stora årsanslag, och nu började ett
köpande, som med ens uppdref prisen till en .förut knappt anad höjd.
Spekulativa aflarsmän på detta område, som förutsett detta förhållande,
hade under den billiga tiden samlat stora förråd, dem de höllo på,
till dess den stora täflan mellan museerna skulle börja, och både
stora och små museer hafva fått dyrt betala den hvilotid de tagit sig.1 ’
1 Det är en ej obetydlig egen erfarenhet, som dikterat dessa ord. Jag kan
exempelvis anföra, hurusom jag under min vistelse i London 1880 erhöll uppdrag
från etnografiska riksmuseet i Leiden, att göra uppköp för museets räkning af
etno-grafica till ett värde af öfver 1,200 kronor, för hvilken summa en samling af 140
föremål förvärfvades, till större delen gamla praktsaker från Stilla Oceanen. Således
ett medelvärde af kr. 8: 57 stycket. Efter nu gällande priskuranter skulle denna
samling kostat allra minst 6 gånger så mycket. En framställning, som jag samtidigt gjorde
till vederbörande här hemma, om rättighet att för en mindre summa åt vårt museum
rädda åtminstone någon liten del af hvad man på den tiden kunde till så billigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
