Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med den lilla summa, som stått museet till buds, har
emellertid, tack vare ledarenas nit och påpasslighet, en betydande samling
blifvit grundlagd. Antalet nummer uppgick nämligen vid tiden för
mitt besök till ej mindre än 7,359 (härtill kommer dessutom ett
antal nyförvärfvade, ännu icke katalogiserade föremål), en summa, som
förmånligare än några ord talar för det sätt, hvarpå museets angelägenheter
vårdats. Om vi vilja göra en jemförelse med storleken af vårt
etnografiska museum — och en sådan är ur mer än en synpunkt instruktiv —
måste vi dock först från den horska slutsiffran subtrahera antalet af
lappska eller eljest europeiska föremål, som icke ingå i vår slutsiffra.
De lappska hafva uppgifvits till 400—500 hummer och de europeiska
(till största delen norska allmogesaker) till ungefar lika mycket. Jag vågar
tro, att båda dessa afdelningar tillsammans icke uppgå till 1,000
föremål, men antagom för jemnhetens skull att så är, så fä vi dock en
återstod af öfver 6,300 nummer.
Å andra sidan fordras för en rättvis jemförelse, att å svensk sida
uteslutas de s. k. »Vanadis-samlingarna», dels derför att Norge aldrig
haft tillfälle att i etnografiskt afseende begagna sig af någon sådan
expedition, som den svenska Vanadis-expeditionen, dels derför att de
under denna expedition gjorda samlingarna tillkommit utan något
som helst initiativ från vår museistyrelses sida och således ligga helt
och hållet på sidan* om vårt museums spontana utveckling.
Vanadis-samlingarna hafva i riksinusei etnografiska samling erhållit nUmmern
3,032; således uppgick antalet nummer förut till 3,031, en summa,
som äfven för det närvarande torde vara i det närmaste den verkliga.
— Resultatet af denna jemförelse blifver sålunda, att det norska museet,
före våra »Vanadis-samlingarsD tillkomst, egde mer än dubbelt så stort
antal föremål.
Om anledningarna till detta förhållande vill jag ej här yttra
mig. Men så mycket torde vara säkert, att, om utvecklingen
fortgår länge i samma progression på båda sidor, komma
norrmännen att snart å nyo lernna oss bakom sig. Då hjelpa ej de omkring
pris förvärfva i London, vann intet afseende. Då mitt intresse för saken emellertid
var för stort, för att jag skulle kunna med likgiltighet förbigå en mängd föremål,
som under resans lopp stodo mig till buds, utan att göra n&got för att rädda dem
åt Sverige, gjorde jag såväl i London, som i Paris och Hamburg relativt betydliga
inköp för egen. räkning och kan äfven från denna erfareuhet hemta bevis för den
betydliga prisstegringen efter denna tid. Ett af de mest slående bevisen lemnar en så sent
som 1888 i Hamburg inköpt dansklubba från drottning Charlottas öar; den kostade
då 15 mark, medan dess fullkomliga motstycke i senaste katalogen från »Museum
Umlauff» i Hamburg noteras till 90 mark. Således på mindre än sex år — priset
sexdubbladt! Jag anför dessa exempel, för att visa att ingen må tro, att man
ostraf-fadt kan lemna en gynsam period obegagnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
