Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ny kaj, hvilket skedde sålunda, att en rad pålar nedflrefvos i
slammet på sjöbottnen utanför stranden, hvarefter rummet mellan och
innanför pålarna fylldes med sten, så att en ej obetydlig landvinning egde
rum. Dessa arbeten togo sin början i februari 1883 och hade redan
fortskridit 240 meter, då man iakttog, att en mur i förstaden visade
sprickor och sättningar. Professor Heim och ingeniör Moser,
anmodades med anledning häraf att yttra sig derom, huruvida företaget
kunde innebära någon fara. Efter fulländade undersökningar påpekade
dessa, att sänkningar och skred voro vanliga vid deltaområden samt
»
äfven vid de ställen, der lösa massor genom menniskans åtgöranden
hopades på den under vattnet befintliga strandsluttningen. I båda
fallen beror tilldragelsen derpå, att slammet på sjöbottnen ej kan
uthärda de tillkomna massornas tryck, hvarför det glider utåt möt
djupet. Vid Zug ansågo Heim och Moser, att samma förhållanden
skulle inträda, emedan fyllningen komme att belasta slammet så
mycket, att det ej gema kunde motstå ett sådant tryck. För att
göra motståndskraften större, borde utanför kajlinien en stenfyllning
nedläggas på ett underlag af ris och trädgrenar, och detta på det djup,
der sluttningen, såsom lödningarna viBade, var mindre betydlig än
närmare stranden. Denna fyllning skulle då inpressas i slammet och
hindra den innanför belägna massan att glida utåt. Vidare
framhölls, att det på grund af erfarenheten på andra ställen var absolut
nödvändigt att afleda alla vattenådror, såväl de underjordiska som de
p& ytan befintliga, och slutligen borde kajen göras så låg som
möjligt för att undvika onödig belastning.
Vederbörande i Zug lyssnade emellertid icke till dessa råd, utan
man fortsatte att bygga enligt den gamla planen. Kaj byggnaden var
redan till stor del färdig, då katastrofen den 5 juli 1887 inträffade.
Sagde dag kl. 3,20 0. m. märkte man, att en ställning vid kajen
sänkte sig, hvarjemté några sprickor visade sig bakom dervarande
»rundel». Tio minuter senare hade rundeln brustit samt sjunkit 1
meter. Klockan 8,35 sjönko plötsligt en fiskarehydda och ett
boningshus, h varvid 7 menniskor omkommo. En half timme senare syntes
kajpålarna plötsligt dyka upp ur vattnet omkring 100 meter från
stranden. Vid pass klockan 4 uppkommo flere sprickor i marken
närmare förstadsgatan, och 5,45 bildades nya koncentriska parallela
sprickor på samma ställe, dock utan att nå nämnda gata. Klockan
6 märktes knakande i några träbus, och 6,55 hördes plötsligt ett
väldigt brak. Menniskorna, hvilka voro sysselsatta med att rädda
sina husgeråd, flydde undan, och lika hastigt som de flydde sjönk
landet bakom dem. Flere byggnader sjönko nästan lodrätt ned, andra
skredo deremot 10—20 meter mot sjön, under det de störtade samman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
