- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 10 (1890) /
142

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ran Kamerun bergets imposanta massa. Så godt sig göra lät, bestämde
jag med fick kom passen riktningen mot Mongo-ma-Loba och fann den
vara S5°V, in beräknad t afvikningen. Det gick nu skarpt nedåt, och
sedan vi tillryggalagt 3,5 km., passerade vi sjöns afioppsbäck, Mokundu,
som på detta ställe var 4 meter bred och 0,83 meter djup och rann
åt SO till Obe. Vägen förde här öfver en platå, som förr upptagits
af byn Mesinge. Under en sträcka af mer än 2 km. bar det derpå
brant utför ned i Memes floddal. De långa, ofta brådstupande bac- 1
karna voro betäckta af q varts och ett slags gul, seg lera. Tre
kilometer följde vi nu floden, Btundom vadande i densamma, tills vi
nådde vadstället. Såsom vi hoppats, var vattenståndet lågt nog att

låta oss komma öfver, men märken på stränderna utvisade, att vatt-



net nyligen hade varit omkring 3 meter högre. Floden rann på detta
ställe åt S2Ö°0 med en bredd af 60 meter och 1 meters djup.
Vattnet var klart och hade stark ström; bottnen var betäckt med
kullersten. Jag tog mig ett uppfriskande bad och vadade derpå öfver, men
strömmen var så stork och rullstenarna lemnade så dåligt fotfäste, att
det var med stor svårighet jag kunde gå upprätt. Min lilla
uppassare, en Betikkapojke, som i förlitande på sin skicklighet i simning
och stora vana vid vatten, på egen band begifvit sig ut i floden, blef
plötsligt gripen af strömmen och hastigt bortförd. Som jag befann
mig i närheten, lyckades jag få tag i honom, men blef nu sjelf
bortförd ett långt stycke, innan jag med fotterna och den lediga handen
kunde få fäste bland de lösa stenarna. Wokomia kom nu tillstädes
och tog hand om pojken.

Tre qvarts km. längre fram passerade vi en ström, Jue, som rann
åt Meme och var 20 meter bred och 0,5 meter djup. Efter
ytterligare upp- och nedklättrande under en sträcka af två km. ankommo
vi till Kum-kum. Byn, som bestod af 50 hus, hade aldrig förr
besökts af någon hvit, och folket ville med all gevalt hålla oss qvar,
men då vi ej hade tid dertill, skänkte mig höfdingen en höna, och
vi fortsatte färden till det nu endast 5 km. aflägsna Bonga Lienni.

Denna by var sig lik, sådan jag såg den 1885. Höfdingen var
den ståtligaste neger jag sett, grof och stark, med ett väldigt bröst och
en för svarta ovanligt djup och kraftig stämma. Af honom fick jag
veta, att Bonge fortfarande höll dem afstängda från faktoriet, och
tillsade derför, att han följande dag skulle låta dem, som hade olja, följa
med mig till faktoriet. Tidigt dagen derpå bröto vi upp för att i
god tid hinna till Bonge, dit det nu var 24 km. Höfdingens broder
slöt sig till oss med ett par dussin oljebärare. Sedan vi gått öfver en
hög och brant bergshöjd, ankommo vi till en liten by,
Metokko-ma-Ekundu, som bestod af 23 hus. Denna är den aflägsnaste by åt detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1890/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free