Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett misstag visar) och innesluta rhombiska rum; skilda genom de
vanliga begränsningslinierna, hvilka likaledes Uro stympade.
Igenkännandet försväras något deraf, att figurerna äro framstälda i
liggande ställning, så att fragmenten af de eljest horisontala
begränsningslinierna mellan banden, här stå vertikalt. Sammanstäldt i dubbla
rader, bildar detta mönster nio tvärband å yxskaftets nedre, fyrkantiga
del. Mellan hvarje par af sådana tvärband finnas två stora, fyrkantiga
»ål-borrningar», alltså sammanlagdt åtta par å hvarje sida af yxskaftet.
Mellanrummen mellan dessa »ål-borrningar» visa en ny ornamentik,
bestående af »hojtänder» stälda i rader efter hvarandra sålunda, att
hvarje tands spets inskjuter i den ofvanför ståendes bas. Samma
ornament finnes äfven på den öfre, åttkantiga delen af samma yxskaft.
Det synes för öfrigt vara sällsynt. Jag eger endast kopia af ett
liknande å ett rundt yxskaft i Armeria reale (N:o 17) i Torino. Denna
senare yxa uppgifves härstamma från Mangaia. Chambéry-yxan påstås
vara från Tahiti.
Såsom den yttersta graden af upplösning af det ornament-motiv,
med hvars nedåt gående utveckling vi hittills sysselsatt oss, kan kanske
det stadium betraktas, då endast extremitet-kedjornas
sicksackband återstå och trängas tätt tillsamman, så att
deras vinklar skjuta in i hvarandra, såsom å det förut
anförda spjutet i Kristiania (fig. 42), samt i de öfversta
och nedersta banden å trumornamentet fig. 28. Sick- > Fj? i2.
sack-linier, omvexlande med räta eller utan sådana, (tamnS^iom
förekomma för öfrigt någon gång utbredda öfver stora Kristiania. —
ytor (såsom å bladen å paddelformiga redskap i Geneve
(9’s)-(K. 124), i Basels Museum, etc.
Det är ingalunda min mening att påstå, att ej sicksackmönstret
skulle kunna vara kändt, utan att vara utveckladt ur den långa serie
vi nu följt, så mycket mindre som det ju är ett allmänt polynesiskt
motiv. Men då det förekommer midt ibland en ornamentik, hvars
konseqventa, lagbundna utveckling ligger för öppen dag, och då det
låter på ett otvunget sätt härleda sig ur densamma, torde det vara
teoretiskt berättigadt att ställa dem tillsamman. Ett ornament kan
för öfrigt hafva mera än ett ursprung. Det händer ofta, att då en
utveckling8serie närmat sig ett visst gifvet, förut kändt geometriskt
motiv, den helt enkelt med sig införlifvar det främmande elementet,
på grund af dess frändskap. Att, efter det ett sådant införlifvande
egt rum, afgöra till hvilketdera området ett ornament egentligen hör,
kan vara vanskligt nog.
Ett annat sicksack mönsters historia är lättare att fastställa. Det
är det vi träffa på den långa, fint snidade spetsen af ett träspjut i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
