Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närmare till hands, som stenyxan sjelf der ansågs vara en gud. 1
Äfven den fina fläta af kokosfibrer^ med hvilken yxan fastades vid
skaftet, var en gud, och sättet att linda den hade man på Mangaia
lärt af gudarna. Såväl under arbetet med flätningen, som under
sirandet af yxskaften, sjöngos, säger Gill, med låg röst sånger till
gudarna, på det de måtte främja arbetet.
Det finnes en särskild myt, som kan tjena till belysning af yxans
gudomliga betydelse.
En man, Rauväru, var den förste, som bygde ett hus. Taket
täckte han med palmblad, men lät bladens ändar hänga fritt utanför
husets väggar. Guden Rangi, som fick se huset och högeligen
beundrade uppfinningen, önskade förbättra det och begaf sig ned till
underjorden, till fadern (morfadern) Rongo, hvilken gaf honom en
-yxa, helt och hållet, skaft och allt, af sten och ytterligt hvass. Medan
Rauväru sof sin första natt i huset, kom Rangi åter upp till jorden
och, gynnad af ett häftigt oväder, jemnade han obemärkt taket rundt
om, till egarens stora öfverraskning, då han på morgonen kom ut.
Rangis märkvärdiga yxa kallades Då Rangi dog, för-
svann hon för alltid. * 1 2
Den gud, som lärde Mangaia-folket att göra yxor och fästa dem
vid skaft medelst kokosflätor, hette Tcine-mata ariki (Tane med
kungliga ansigtet) och han är den egentlige »yx-guden». Hans yxa prisas i
»yx-sorgesångenx» (Eva-toki)3 4 under benämningen s>Toki ia Ili», d. v. s.
1 Gill, Jottings, p. 224; Der tillägges vidare: »The shape of a god-adze
differed at the back from those ased by artisaus in being rounded undernpath.»
9 Gill, Myths, p. 273.
3 De af Veétini föreskrifna sorgeceremonierna, », hvilka till deu dödes ära
föranstaltades några månader efter dödsfallet, voro enligt Wyatt Gill af fyra slag:
1. Eva tapara, då de sörjande svärtade sina anäigten, afrakade håret och klädde
sig i illaluktande kläder af tapa, som först färgades röd i saften af AruA-m-nötträdet
och derefter doppades i gyttjan i en #aro-pöl. De blefvo derigenom stinkande, som
ett ruttnande lik.
2. Eva - puruki, krigs-sorgesången. Dervid brukades långa spjut, gjorda af ett
slags hvitt, bräckligt trä. De sörjande delade sig i två partier; efter en inledande
ordstrid utfördes skenfäktningar och sjöngos sånger, som prisade den döde och ättens
hjeltedåd. Det är i dessa sånger materialet till öbornaB historia är att söka.
3. Eva toki, yx*sorgesången. Vid denna ceremoni begagnades efterbildningar
af yxor, gjorda helt och hållet af trä, med hvilka man under strömmar af tårar högg
i den grymma jorden, i hopp att den dödes ande skulle komma upp genom de
upphuggna hålen. Yxorna gjordes af trä, emedan användandet af stenyxor kunde, under
den upphetsnings hvari inan befann sig, leda till blodsutgjutelse. Denna ceremoni
firades, säger Gill, endast till aflidna konstnärers åminnelse.
4. Eva-ta, den larmande sorgesången, då hvarje medlem af de två »härarna»
är väpnad med ett »famnslåugt träsvärd eller platt spjut» (antagligen, af
beskrif-ningen att döma, af samma form som fig. 56); utrustningen är här en annan än i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
