Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständigt bad såväl ofvanifrån som vid vadställena. Kl. 3 anlände vi
till en liten by, Nausaveri, och som jag hörde, att vi derifrån hade
25 km. till nästa by på andra 6idan om de mer än 1000 m. höga bergen,
beslöt jag att stanna här för att få hvila ut till morgondagens
ansträngningar. Då jag meddelade mina bärare detta, blef deras
ansigte-uttryck ett helt annat än det varit dagen förut vid Botenolo. Esaias
anlete sken såsom solen, och det grin Ananias presterade öfverträffade
alla föregående ansträngningar att få mungiporna i höjd med öronen.
Vi gingo till höfdingens hus, men funno att han var borta. Det
oak-tadt togo vi hans gästfrihet i anspråk och sände bud till folket att
bringa oss litet till lifs. Strax efteråt nnstulde alla byns barnungar
långs hufvudgatan en animerad jagt efter en höna, som dock lyckades
undkomma in bland buskarna; efter några minuters ansträngningar
lyckades de genekjuta en tupp och få honom fast just utauför det hus,
hvaruti vi befunno oss. 1 sin ifver att skynda sig började de genast
plocka fjädrarna af honom, och den stackarn var nästan alldeles bar,
innan någon kom på den tanken att vrida halsen af honom. De unga
tycktes emellertid haft en lustig stund och voro ytterst uppsluppna
till följd af detta extranöje. Svinen tyckas vara de mest omtyckta
djuren i en Fijiby, och infödingarna ömma mycket för dessa
»kälgri-sar». Jag anser mig ej kunna bedöma, huruvida detta beror af någon
själarnas sympati eller likhet i vanor, men hvilken orsaken än må
vara — svinen äro familjens käraste medlemmar. De spatsera
omkring bland husen med den mest oförsigtiga nonchalance och få fullt
upp med föda; stundom spatsera de rakt in i boningshusen för att se
om der finnes något mer att få. De gå aldrig ur vägen för någon,
och som jag ej såg någon anledning att gå ur vägen för , så gnf
jag en stor fet murvel en sakta, men kraftig påminnelse om min
närvaro. Men han endast vände på sig, betraktade mig inqvisitoriskt,
undrande hvad slags potentat jag kunde vara, som vågade störa honom
under hans promenad på stora gatan för att uppsöka sin middagsmåltid.
Vi fingo snart litet att äta, och jag tog mig efteråt en slummer,
då jag väl viaste, att jag skulle bli tvungen att hålla mig vaken litet
senare.
Vid solnedgången kom höfdingen hem, och strax derpå uppfyldes
vår bostad af byns äldste, de flesta riktiga kannibaltyper. Med
till-hjelp af min tolk sökte jag vara så underhållande som möjligt. Då
jag nu befann mig i den vildaste delen bland bergen, ansåg jag det vara
rätta tiden att söka komma öfver några etnografica. De ville dock
tydligen ej göra sig af med sina gamla reliker. Likväl lyckades jag for 2
shillings tillhandla mig af en gammal man en s. k. »cnnnibal fork«,
en gaffel hvarmed folket vid sina kannibalfester åto menniskokött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
