Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kokosnötskalet på mattan genom en knyck på handen, hvarunder man
säger »Bula, Bula», som betyder »det var god t», h varpå hela
församlingen klappar händerna och svarar »a matha», »den är tom».
Drycken är gråaktig till fargen, närmast liknande diskvatten, och har en
bitter, frän smak. Den är ej synnerligen angenäm, men man får t&
seden dit man kommer. Innan vi skildes åt den aftonen, hade vi
tömt åtskilliga bålar yangona, och gubbarna syntes börja tycka, att
jag ej var så dum, som jag såg ut.
Följande morgon måste vi upp i tid, och kl. 7 stodo vi fardiga
att lemna Nausaveri. Efter en timmes marsch utefter
Wai-ni*mala-floden hade vi att säga farväl åt dess vatten för alltid, då vi nu voro
vid foten af bergen. Regnet började efter vanligheten, så snart vi
lemnat byn, och fortsatte i strida strömmar till solnedgången; detta
gjorde dagens arhete dubbelt tyngre, förutom obehaget att aldrig ha
»en torr tråd på kroppen».
De berg, som gå tvärs öfver Viti Levu, bestå, efter hvad jag kunde
se, af tre parallelt löpande, genom djupa dalar åtskilda kedjor. Deras
högsta punkter äro omkring 1200 m. öfver hafvet. De gamla
bergs-inbyggarna, hvilkas gångstig är den enda vägen öfver dessa berg,
kunde aldrig förlika sig med att gå omkring foten af en höjd, utan
gingo alltid rakt upp mot närmaste och högsta spets, för att der genast
börja nedstigandet på andra sidan till djupaste punkten i dalen.
Der-ifrån en ny start uppför nästa bergspets och så vidare, till dess de
framkommo till sin bestämmelseort. Hvad orsaken till denna
egendomliga metod ätt uttrötta sig utan någon synbar anledning kunde
ha varit, kan jag ej fatta, men jag tror ej, att dessa bergsbor någonsin
blifva uttröttade af att gå upp och ned bland bergen. De härliga
utsigterna från bergsplatåerna ha möjligen utgjort en dragningskraft
att gå upp på höjderna, men hvad som har kunnat föranleda dem
att gå ned i de djupaste dalar emellan bergen, då- de på
sammanbindande bergåsar kunnat komma från en spets till den andra, kan jag
ej förstå. Dessa infödingars. gångstigar gå ofta så brant upp, att
man föret tror, att de äro omöjliga att klättra uppför, men de otaliga
trädrötter, som korsa gångstigen i alla riktningar, underlätta
klättringen, och genom att hala sig upp med hjelp af nedhängande grenar
och buskar kommer man framåt, ehuru långsamt. Det måste likväl
redan i vackert väder vara en svår sak, och jag skall ej trötta med
en allt för detaljerad beskrifning öfver de mödor, vi denna ohyggliga
dag hade att utstå. Jag kan dock säga, att den var en af de
mödosammaste jag haft i hela mitt lif. Man halkade ständigt på den
8lippriga leran, och kunde man ej nå en gren eller buske, hade man
föga utsigt att kunna taga sig upp. Dessutom gick gångstigen alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
