Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i slingringar uppåt, och man såg nedifrån till nästa krökning, der man
trodde sig nå toppen äf berget» men väl kommen litet närmare, fann
man en fortsättning till höger eller venster, och så vidare i oändlighet,
till dess man tröttnade på att beräkna, när man skulle komma upp,,
utan gick som en maskin.
Då vi nådde upp på första bergspetsen, hade vi en utmärkt
härlig utsigt, och detta tillsammans med litet föda, soi%vi medfört, och
en half timmes hvila gjorde oss snart färdiga att börja nedstigandet
åt andra sidan. Detta var om möjligt ännu kinkigare än
uppklättrandet, ty man fick lof att taga särskild omsorg om att ej slinta eller
gå för fort, då det möjligen kunde bära af utför i svindlande fart, till
dess man slog mot en sten eller ett träd. De korta stycken vägen
eller gångstigen gick horisontelt, voro så öfversvämmade af det myckna
vattnet, att vi hade att vada öfver dessa ställen upp öfver knäet i
lera och lervatten. Omkring kl. 4 e. m. hade vi emellertid efter stora
ansträngningar nått den tredje bergskedjans spets och hade derifrån
endast nedstigandet till dess fot, der vi hoppades påträffa en by. Vi
hvilade en halftimme och intogo litet mera jams och taro. Jag var
verkligen så trött, att jag gerna skulle velat få en halftimmes sömn,
men vi voro alldeles genomvåta och regnet öste fortfarande ned,
hvar-för jag ansåg det olämpligt. Det sista nedstigandet var det svåraste,
och mina fotter voro dessutom i ett så bedröfligt skick, att de
förorsakade den största smärta för bvarje steg. I fulla tvenne timmar voro
vi sj’sselsatta med detta stundom perpendikulära nedstigande; jag
antar att höjdskilnaden ej kunde vara under 750 m., troligen mera.
Vi hörde det afiägsna brusandet af strömmen nere i dalen, och
längtade mycket dit. Det är vanligen endast på bergspetsarna, som man
kan få en öfverblick öfver landskapet och omgifningarna, ty så snart
man lemnar dem, dyker man ned bland den öfverväldigande tropiska
växtligheten och grönskan, så att man ofta knappast ser skyarna.
Nåväl, slutligen nådde vi djupet af dalen med den brusande
strömmen muntert dansande fram mellan .stenarna. Jag lade mig för
några minuter fullt påklädd i vattnet för att bli fri från all dy och
lera, h varm ed jag var på det härligaste dekorerad. Nu gick vägen
delvis utefter, delvis i sjelfva strömmen, och jag började snart finna
det odrägligt att ej komma fram till den omtalade byn, i synnerhet som
det började bli både mörkt och kallt. Slutligen mötte vi en inföding,
utetyrd i den enklaste drägt jag sett, nämligen endast en frans af
bananblad om midjan och ett banan blad som paraply. Han frös och
hackade tänderna i regnvädret och lofvade visa oss en genväg till byn.
Denna genväg gick i ett dike genom en taropl an tering, och ehuru det
var obehagligt att vada i dyn, var allt slags genväg välkommen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
