Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag lät grönländarna genast ro söder ut, men innan halfva vägen
till Wilcox Head var tillryggalagd, kom den bebädade syd veststorm en
med sådan häftighet, att de, medan jag satt och sof i båten, vände
och styrde mot nordost. Båtens våldsamma krängningar väckte mig,
och jag var nästan tvungen att använda våld för att få dem att lyda
mig. Härifrån och till Wilcox Head kunde väl vara 30 km., och
som det var hög, svår sjö rätt emot oss, var det ingen lätt sak att
ro båten. Icke mindre än 12 timmar åtgingo, innan vi anlände till
Wilcox Head. Vi voro då alldeles genomvåta, åtskilliga saker flöto
i båten, däribland tält och sofsäckar. Men vid Wilcox Head kunde
intet som helst uppehåll göras; där fanns nämligen ingen skyddande
hamn och bränningarna slogo upp mot klipporna med en förfarande
våldsamhet. Jag måste nödvändigt komma tillbaka till Sugar-Loaf,
innan stormen tilltog alltför mycket, och jag fortsatte därför färden
dit, ofta med fara att få båten sönderslagen af på vågorna dansande
isstycken.
För en liten stund lugnade sig den upprörda sjön något;
jag passade därför på och tog en temperaturserie i vattnet ganska
nära Sugar-Loaf. Jag brukade fira ned linan med en sten till
bottnen, innan jag påsatte termometern. Sedan nedsänkte jag den till
hvar hundrade meter, samt närmare ytan något oftare. Två af
grönländarna brukade då hålla båten rätt öfver den plats, där
termometern sänktes, medan jag vid utfirandet och inhalningen af linan
biträddes af de bägge andra. Vattnet, vanligen med en temperatur
af omkring + 2°, kom snart våra händer att stelna, och när det
så i båten icke fanns ett torrt plagg, hade vi det just icke särdeles
angenämt.
Midt emot Sugar-Loaf ligger en ö, vid hvilken en liten båt
kunde finna någorlunda skydd mot sydvestvinden, och dit begaf
jag mig med båten. Jag sände först en grönländare upp med tältet
för att sätta det på en backsluttning ett stycke från båten. Då han
icke vidare syntes till, gick jag efter för att se, hyart han tagit vägen.
Jag fann honom alldeles uttröttad sofvande i backen; en annan, som
skulle bära upp min press, anträffade jag ett stycke längre bort
också sofvande. Jag satte emellertid med de två öfrigas hjälp upp
tältet och frågade de förra, om de icke hellre ville ligga inne i detta
än utanför i snövädret, men de orkade icke resa sig upp, och jag
måste låta dem ligga. Själf hade jag icke, sedan jag lemnade
Uper-nivik den 28 juni, fått sofva mer än 2 timmar i rad, och nu var
det redan den 5 juli. När jag sista gången återvände till tältet,
var jäg så utmattad, att jag måste krypa uppför backsluttningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
