Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verade en smal vattenränna i riktning mot Kavdlunait, försökte vi att
komma dit. D& vi efter n&gra timmars förlopp kommit till öppet
vatten, sägo vi ett stycke framför oss b&ten från Kook. Det var en umiak
rodd af sex kvinnor, och i hvilken dessutom sutto tre män. Som
medvind började blftsa, uppsattes p& bägge båtarna segel, och man
gjorde-allt för att hinna först fram till Tasiusak. Men grönländskornas
pratsjuka förorsakade att de voro mindre flitiga med sin rodd, och vi
hunno af denna orsak snart upp dem. Vi hade dä tillryggalagt
25-km. på blott 6 timmar och hunno redan samma afton in till Tasiusak.
Jag stannade här i öfver 12 timmar, så att man icke kunde klaga
på, att när tillfälle erbjöds, jag icke lät gränländaraa hvila. Man var
i Tasiusak mycket förundrad öfver att vi hunnit så långt norr ut på
så kort tid.
Den 8 juli gick jag i land på Tasiusak-öns sydspets, förnämligast
för att finna ett stort hvitt stenblock, som enligt utsago skulle
innehålla oäkta granater af en knytnäfves storlek. Men det påträffades
icke trots ifrigt sökande, däremot funnos många 3 cm. stora granater
nästan öfverallt inbäddade i graniten. Utan att träffa på annat än
enstaka isblock passerade jag sundet söder om Atsekangiltorsuak och
nådde det bebodda Kagsersuak tidigt nästa morgon. Som emellertid
ingen visade sig, fortsatte jag in emot Upemiviks isbrä, men måste
strax norr om Maneetsok vända till följd af ytterst tätt packad storis.
För att kunna taga några temperaturserier i vattnet så nära
inlandsisens kant som möjligt, for jag genom det smala sundet mellan Ingik
och Maneetsok, men kunde sydost om sistnämnda ö icke komma
inlandsisen närmare än 8 km. Tätt packad storis spärrade nämligen
isfjordens botten, hvarför jag, sedan jag suttit fast i isen några timmar*
drog mig nedåt Kekertärsuak. Söder om denna ö for jag in till
inlandsisen, som här utmynnade med en mindre brä. Jag tog här min
sista temperaturserie under resan norr om Upernivik.
Mina lödningar och temperaturbestämningar i isfjordarna visade,,
att vattnets temperatur, från att vid ytan vara ett par grader varmt, så
småningom sjönk till ungefar — O.s0 vid 100 meters djup. Sedan
ökades temperaturen åter, och vid 600 meter var den icke mindre än +1.2°.
Uti alla isfjordar var vattnet kallast vid omkring 100 meter*
hvilket antyder befintligheten af en kall ström vid nämnda djup.
Mina iakttagelser har jag sammanfört i följande tabell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
