- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 11 (1891) /
232

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

b& nära hvarandra, att verkliga savannomrftden, där likväl de särskilda
slätterna äro skilda &t genom urskog, stundom uppstå.

De Berg-en-Daal omgifvande savannerna utgjorde intet undantag
och begränsades på omkring en kilometers afstånd af en gördel tät, evigt
grönskande urskog. Omedelbart bakom mig höjde sig det omkring
300 m. höga »Blå berget», på hvars branta, mot floden sluttande sida
missionshuset var beläget. Midt emot, på flodens östra strand, höjde
sig bortom savannen den skogklädda »Pilatus», ett berg något högre
än det kala, brunbrända »Blå berget». Skildt från huset genom en
omkring 300 m. lång väg, på båda sidor planterad med frodiga
kokospalmer, låg byn, en oregelbunden samling af ett femtiotal hus eller
rättyre hyddor. De äldre, ännu från slaftiden kvarstående, voro af
bräder, men de nyare, uppförda under frihetens »aurea ætas», voro
endast eländiga skjul af pinapalmens (Euterpe oleracea) blad, mer
eller mindre löst kastade öfver en stomme af stänger.

Invånarna i Berg-en-Daal utgjordes af f. d. slafvar och deras
af-komlingar. Boende på gränsen till busknegrernas område, med hvilka
de stodo i ständig förbindelse (giftermål mellan flickor från
Berg-en-Daal och män från de öfre byarna, Aukas och Saramaccas, och vice
versa hörde till ordningen för dagen), hade Berg-en-Daalarne antagit
deras seder och bruk, där det föll sig bekvämt, d. v. s. de hade
antagit alla vildarnas laster utan att bry sig om deras dygder. I
hvardagslag gingo de goda Berg-en-Daalsborna, liksom sina fränder Aukas,
tämligen legert klädda: männen hade ett skört, omkring 1 dec. bredt,
faBthållet med ett segelgarnssnöre kring höfterna; detta minimala plagg
kallades kamisa (skjorta!) De yngre flickorna hade ett liknande skört,
angisha kalladt, under det att kvinnornas dräkt bestod af en pangi,

d. v. s. ett stycke brokigt kallikå, lindadt om kroppen som en kjol,
räckande från medjan till knäna. Hvad barnen angår, eå utgjordes
deras dräkt på sin högsta höjd af ett pärlband om magen och ett om
halsen. Allt detta i hvardagslag; på söndagen syntes hela den
ordinarie befolkningen som genom ett trollslag försvunnen, och byn
vimlade då af festkludda »massas» och »missies», i hvilka man endast med
svårighet igenkände gårdagens half- och helnakna vildar. Männen
sträckte då upp sig i svart hatt, hvita linnekläder och blanka
dambottiner af en storlek, som måste bereda egaren snart sagdt olidliga
kval. Kvinnorna åter utbytte sin enkla »pangi» mot
Paramaribo-missiernas väldiga stärkta kallikåkjolar, korta jackor och brokiga^ i
alla regnbågens färger skiftande hufvuddukar.

Berg-en-Daalames hufvudsyssla tycktes vara — att göra ingenting;
fulla ZU af.dagen upptogs af sömn, bad i floden och prat hos
grannarna. Den återstående fjärdedelen användes vanligen till metande i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1891/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free