Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
floden, där i 9 fail af 10 man aldrig flok elt napp; mera sällan
användes tiden till jakt, som emellertid gaf om möjligt ännu sämre
reéultat än fisket, och sällan, mycket sällan, användes tiden till n&got
verkligt arbete, sAsom odlande af maniok-(kassa va-)fålten, förfärdigande
af husgeråd eller timmerhygge i skogen.
Tisdagen var också en viktig dag för Berg-en-Daalarne, ty då
anlände postångaren från Paramaribo. Icke därför att folket just hade
någon så vidlyftig korrespondens, men bakom Berg en-Daal började
gulddistriktet, som upptog hela området mellan Suriname och
Sara-rnacca. Redan tidigt på tisdags eftermiddag började ur den
ändlösa urskogens djup den ena gruppen af vandrare efter den andra
komma fram på »savannen», och snart vimlade byn af besynnerliga
gestalter, klädda i alla tänkbara trasor, från den utslitna, en gång
hög-eleganta balfracken till den anspråkslösa kaffebalen med tre hål (ett för
hufvudet, två för armarna). Det var postbud från de olika
guldgruf-voma, »Placere», såsom de här kallades. De bäst lottade ha en dryg
dagsmarsch bakom sig, de flesta två å tre; på smala, slingrande stigar
hafva de vandrat från morgon till afton i brännande solsken och
strömmande regn. Också äro de nu tydligen hjärtans belåtna och
ligga än utsträckta midt på vägarna mellan hyddorna spelande kort
med infödingarna, än inne i hyddorna låtande de glada
Berg-en-Daals-flickoma trösta dem öfver vandringens besvär och vidrigheter.
Tidigt på onsdagsmorgonen begåfvo de sig åter af, tungt lastade
med hvarjehanda lifsförnödenheter, och Berg-en-Daal återtog sitt
vanliga sömniga hvardagsutseende. Efter att i denna by hafva tillbragt
några veckor under zoologiska exkursioner i grannskapet samt inköp
af etnografica m. m. i byn, beslöt jag att företaga en längre utflykt
inåt gulddistriktet. Redan i Paramaribo hade jag, tack vare
guvernören, erhållit en inbjudning af disponenterna för den närmast
Berg-en-Daal liggande »Placern», Montana mine, att besöka detta guldfält, ett
bland de bästa i kolonien. Morgonen d. 25 nov. begaf jag mig därför
i väg, åtföljd af Eriksen, min indianske jägare, Jackowis, och två
guld-gräfvare, hvilka kommit ned för att hemta posten. Vår företa
dagsmarsch var lätt nog, ty vi kunde begagna oss af den under anläggning
varande vägen (tracée), som i en mer eller mindre aflägsen framtid
var bestämd att möjliggöra transporten af redskap och proviant till
Placern medelst vagnar. Till nattkvarter valde vi några skjul af
pinablad, uppförda af guldgräfvare under vägarbetet.
Redan mot midten af andra dagen tog emellertid vägen slut, och
nu böljade den egentliga skogsvandringen utåt en smal slingrande stig.
På båda sidor om vägen reste sig här urskogen i hela sin ursprungliga
jungfruliga prakt. Tornhöga kan kan-träd (Bombax ceiba), skyhöga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
