Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utfallande strömmen ocb fördes af denna i svindlande fart tillbaka till
Locmariaquer.
Det skulle blifva för vidlyftigt att omtala de märkliga ginggrifter,
som vi besågo i stadens omgifningar; ett par af dem bade ornerade vägg*
ocb takstenar, bland prydnaderna & dem sågs äfven yxbilden. Jag vill
icke närmare omtala mer än jätten af alla resta stenar, som nu ligger
utsträckt på marken, af blixten kullslagen och splittrad i fyra delar.
Dess längd är ej mindre än tjuguen meter — ungefär 35 alnar — ocb
den mäter i omkrets vid pass 10 meter.
Den södra delen af Quiberons halfö är ganska rik på gånggrifter.
Från Quiberons hamn Port Maria foro vi på ångbåt öfver till
Belle-Isle en-mer, som mer än väl förtjenar namnet »den sköna ön>. Vackert
ligger hufvudorten Le Palais med de historiskt bekanta befästningarna.
Storartad är den vestra stranden, där oceanens vågor piskat sönder
klipporna till hvarjehanda vilda former, som resa sig skarpa ocb ödsliga ur
vattnet. Otaliga vackra partier finnas i det inre af landet. Äfven denna
ö, som ligger 16 kilometer från närmaste fastland, var under stenåldern
bebodd. Af öns minnesmärken från så fornåldrig tid hade vi icke
tillfälle att se mera än trenne väldiga resta stenar.
Den franska staten, som under de senare åren med synnerlig
frikostighet omhuldat studiet af den förhistoriska arkeologien, har inköpt,
fredat och ställt i ordning de viktigaste af fornlemningarna vid Erdeven,
Plouharnel, Locmariaquer, Quiberon o. 8. v. Öfver 50,000 francs bafva
blifvit använda för detta goda ändamål.
De franska arkeologerna sammanfatta de fornminnen, jag här omtalat,
under benämningen megalitis ka, »bildade af stora stenar», och de göra
af dem en särskild grupp, hvilken de sätta som motsats till en sådan
fornlemning, hvilken de kalla tumulus, d. v. s. grafhög. Man har till
och med i Frankrike utgifvit en karta, för att visa i hvilka delar
megali-tiska fornminnen, i hvilka grafhögar förekomma, och man har från denna
karta dragit ganska vidtgående slutsatser — enligt min åsikt oriktiga.
En grafhög kan omsluta mycket, som man först genom en närmare
undersökning uppdagar. Grafhögar i trakten af Carnac, t. ex. vid Kerc&do
och på Gavrinnis (getön), omsluta megalitiska minnesmärken. Mellan
sådana och grafhögar kan man därför icke uppdraga någon bestämd
geografisk gränslinie.
För Öfrigt kan det icke, när man ser sakerna ur en allmän
synpunkt, godkännas, att man i Frankrike för alla megalitiska minnesmärken
samman i en stor grupp. Hvar tidsperiod, som varit eller är i
besittning af kultur, är angelägen om att resa vårdar, som göras större, ju
viktigare minnen de skola bevara. Våra dagar hafva bevittnat
uppresandet på Skeppsholmen af Vega- och Svensksund-stenarna. De äro
utan fråga megalitiska minnesmärken, men icke höra de samman med de
monument, som förekomma vid Carnac. Våra runstenar, af hvilka de
flesta tillhöra den tid, då i våra bygder öfvergångene skedde från
hedendom till kristendom, äro ock megalitiska vårdar. A Vedeby egor nära
Lyckeby i Blekinge förekommer en vacker flock af grafhögar, och inom
denna finnas flera resta stenar, mycket stora, men smärtare än de vid
Carnac; de synas tillhöra järnåldern. Vid Mörrum i vestra Blekinge
finnas ännu kvar några väldiga resta stenar, hörande till en nu förstörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
