Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krets, som synes hafva omslutit ett grafialt från bronsåldern. Vid
Hvitaby i sydöstra Skåne förekommer en ansenlig samling af resta stenar,
som dock hvarken i storlek eller antal kunna mäta sig med de C
ar-nac8ka; deras tid är obestämd, men jag antager, att de tillhöra brons*
åldern, som i den trakten är så rikt representerad. Från stenåldern
hafva vi i Sverige megalitiska minnesmärken i dösar, gånggrifter och
hälleki8tor, men vi hafva knappast några större resta stenar, som kunna
med säkerhet hänföras till stenåldern. Megalitiska minnesmärken
tillhöra 8&lunda alla tider. Men det oaktadt antager jag, att samtliga
megalitiska minnesmärken i trakten af Camac, grafvär såväl som resta
stenar, tillhöra en enda grupp. Väl må vi åt det folk, som rest alla
dessa minnen, egna vår aktning för hvad de gjort, och for den aktning,
som de egnat sina döda.
At dem voro grafvarna byggda. Men for hvilka ändamål hafva de
nästan oräkneliga stenarna blifvit resta i de långa raderna? Äro de
graf vårdar? Det är möjligt, men denna förklaring torde knappast vara
tillräcklig. Det är vanligt, när man står inför ett mera storartadt
minnesmärke, för hvilket någon praktisk förklaring icke ligger nära, att
framhålla en bestämmelse, som står i sammanhang med religionen.
Hvarje-handa ofog har bedrifvits med detta förklaringssätt, men i detta fall synes
det mig svårt att för de storartade alignements finna en annan tydning;
de måste hafva tillkommit för att fira något, som för deras upphofsmän
var synnerligen stort och betydelsefullt.
Grafbyggnaderna i trakten af Carnac hafva onekligen en ganska
stor likhet med de megalitiska grafvar, som förekomma annorstädes i
Europa och ej heller saknas i Sverige. Man har fäst mycken vikt vid
denna likhet, man har påstått, att den ej kunde förekomma, därest icke
alla dessa minnesmärken tillhörde samma folk, som från ett håll eller
annat utbredt sig öfver Europa och lemnat efter sig dessa grafbyggnader.
I norden förekomma de under tre former: s. k. dösar, som bestå af i en
krets resta stenblock, som uppbära en taksten, gånggrifter, som bestå af
en fyrkantig eller oval kammare med en vinkelrät därifrån utsträckt
gång, och hällkistor, rektangulära, som ibland hafva en kort gång,
hvilken då ligger i hällkistans längdriktning. De svenska och de carnacska
gånggrifterna äro olika, i det att hos de carnacska kammaren är ungefär
kvadratisk och gången är en smalare och lägre fortsättning af kammaren.
Någon olikhet finnes således. Vid förklaringen af likheterna torde man
här, som i många andra fall, innan man bringar allt samman i en fiock,
böra i främsta rummet tänka på, huruvida icke liknande förhållanden
inom olika delar af världen framkallat liknande resultat.
Om mängden och storleken af minnesmärkena i denna del af
Bretagne måste i hög grad framkalla vårt intresse, äro dessutom vissa af de
i grafvarna funna föremålen väl egnade att öka detta.
I några af dessa grafvar äro funna i rätt stort antal smala, tunna,
eleganta yxor af jadeit, för hvilken stenart — om vi se bort från ett
nyligen upptäckt fyndställe i Sch lesien, om hvilket vi ej veta, huruvida
det var i forntiden bekant — närmare fyndort ej finnes än i Asien bortom
Åralsjön. En mineralog, bosatt i Vannes, har nppgifvit, att ett slags
jade-sten hittats å ett grundt ställe i Morbihan-viken, men mig veterligen
har uppgiften aldrig blifvit kontrollerad. Skola vi tänka oss, att dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
