Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afskrifterna af de tvenne småafhandlingarna 1467 eller fem år förut med
den vida senare romanska stilen från 1500-talet, men båda på papper
med samma vattenstämpe[1]?
Den gotiska skriften röjer en öfvad hand. Det första intrycket är
ovillkorligen det af en codex från 1400-talet; endast rubrikerna äro
ojämna och osäkra. Ett närmare studium bringar dock snart i dagen
en synnerlig vårdslöshet i användandet af de på 1400-talet brukliga
förkortningarna, och där hittas månget qui pro quo. Ofta är också
skriften nästan utplånad af fuktfläckar, men dessa anträffas mera midt
på sidorna än i kanterna, och det synes tydligen genom bläckets
spridning, att de tillkommit medan skriften ännu var färsk. Allt detta
tyder på att papperet fuktats med flit för att gifva boken ett
ålderdomligt utseende.
Till dessa yttre indicier komma äfven andra ännu säkrare hämtade
från själfva innehållet. Men för att rätt framhålla dessas värde torde
det vara nödvändigt att egna någon uppmärksamhet åt den föregifne
författaren, den helige Johannes Capistranus.
Denne märkvärdige man, en ättling af en af de franska släkter,
som följde huset Anjou till Neapel,1 föddes 1385 i den lilla staden
Capistrano i Abruzzerna. Han studerade juridik i Perugia och blef
doktor i kanonisk och civil rätt samt gifte sig med en dotter till en
af stadens förnämsta och rikaste män. Vid de underhandlingar, som
1413 fördes mellan Perugia och konung Ladislaus af Neapel, var han
en af stadens ombudsmän, men han blef misstänkt för förräderi och
fängslades af perugianerna i slottet Brufa. Denna motgång och hustruns
under fängelsetiden inträffade död bestämde honom att gå i kloster,
en föresats den han genast efter sitt frigifvande satte i verket. År 1416
ingick han i franciskanerklostret del Monte i Perugia och blef snart
vida känd för sin fromhet, sina späkningar och sin lärdom. Liksom
alla franciskaner bortlade han sitt släktnamn, hvilket numera ej ens
är kändt, och kallades blott med dopnamnet och födelseortens namn.
Det var vid denna tid den helige Bernardino af Siena sökte
återföra franciskanermunkarna till den ursprungliga strängare disciplinen.
Hans följeslagare kallade sig, till skillnad från konventualerna, som
behöllo de mildare klosterreglerna, minoriter af den stränga observansen
eller observanter och antogo såsom sitt särskilda vapen och emblem
bokstäfverna I. H. S. inskrifna i en strålande sol. Efter hand blefvo
de erkända såsom en oberoende gren af franciskanerorden och fingo
rätt att välja sitt eget öfverhufvud, en s. k. generalvikarie. —
Capistranus slöt sig med entusiasm till den nya rörelsen och blef en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
