Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följande morgon fortsatte vi med en tatar som körsven och med
tatariska hästar. Vi togo vägen rakt öfver steppen, som här jämnt
utbredde sig så långt ögat nddde. Hvarje spår af växtlighet saknades,
med undantag af det vissnade steppgräset. Vi stannade en stund för
att fotografera vid den stora nekropolen vid Tascheba, där d:r O. Heikel
företagit gräfningar, fortsatte därefter direkt till saltfabriken, som ligger
vid en helt obetydlig insjö med starkt salthaltigt vatten. Till höger
om vägen, 3 å 4 verst innan man kommer fram, ligger en af de största
kurganer i hela minuBinska kretsen. Den är 40 meter lång och 35
meter bred samt omgifven af femton ända till 3* 2 meter höga och
21/2 meter breda resta stenar. Tyvärr bar den alltför tydliga spår af
plundring.
Två verst närmare fabriken ligger en s. k. tjaatas1 med »babor»
af granit.1 2
Dessa kurgauer (fig. 3) hade på 1860-talet blifvit »undersökta» af en
disponent för saltfabriken, och de kullvräkta baborna buro alltför tydliga
vittnesbörd om det sätt hvarpå undersökningen skett. Dylika »tjaatas»
Fi^r. 3. »Tjaatas* vid saltfabriken.
härröra helt visst från Hakas. Strax nordvest om dem ligger ett falt
med kurganer från bronsåldern, med en helt låg kulle och ungefär 1
meter höga hörnstenar.
Efter ett kort uppehåll i fabriken fortsattes färden till Tjerkows
uluss med samma hästar, oaktadt de redan tillryggalagt 50 verst. Dit
hade vi ytterligare 45 verst. Mörkret föll snart på, och jag måste
beundra vår tatars fina väderkorn att i fullkomligt mörker hitta vägen
öfver den öde steppen.
Kl. 10 följande morgon voro vi ändtligen färdiga att fortsätta. Vä-
1 Tjaatas är de katschiuska tatarernas benämning på kurganer som bestå af små
låga stenkummel, med höga resta stenar, vanligen prydda med inristade eller uthuggna
figurer.
2 »Baba» användes af ryssarna som beteckning for de i sten uthuggna figurer,
som ofta förekomma både i Sibirien och Mongoliet samt i södra Ryssland.
Ursprungligen förstod man därmed endast kvinnliga figurer, emedan dessa äro de vanligaste i
Ryssland, men nu betecknas därmed alla dylika stenstoder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
