Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skratt vid åsynen af deras förvåning, än att låta bli att grina åt de
bittra kolanötte ma.
Genom denna lilla eftergift för ett vedertaget bruk hade jag
vunnit mer än det varit möjligt medelst timslånga underhandlingar.
Byinvånarna fingo tydligen den fördelaktigaste tanke om mig, höfdingens
misstroende försvann, och han blef särdeles meddelsam. Då jag
frågade om han ej hellre ville sälja sin olja direkt till vårt faktori än
till kommissionshaudlarna i Bioko, förklarade han, att de länge önskat
handla med faktoriet, hvarest de visste sig få mera betalt än af
Bioko-folket, men att de senare hindrat dem att sätta 6ig i förbindelse med
oss. Jag uppmanade dem nu att göra sig fardiga att följa mig, då
jag om några dagar skulle återvända till faktoriet. Detta förslag
mottogs med liflig glädje, och de lofvade att vara fardiga, väl inseende
att ingen då skulle våga stoppa dem.
Efter en stund gingo vi vidare och passerade tätt efter hvarandra
byarna Itoki-ma-Ngolo och Itoki-ma-Benge, hvilka lofvade att komma
ned tillsammans med Tokko. Vägen fortsatte nu i nordostlig riktning,
och efter en marsch på 3 km. anlände vi till byn Elundu, som räknade
40 hus. Invånarna flydde in i sina hus, så snart de flngo se oss, och
tillbommade dörrarna. Under det vi tågade framåt gatan i den till
utseendet öfvergifna byn, uppfångade jag här och hvar skymten af
nyfikna ansikten, som försiktigt tittade fram i gluggar och dörrspringor,
men genast försvunno, så snart deras egare märkte, att jag observerat
dem. Vi stannade framför deras s. k. eknlé eller afgudabus, och med
någon svårighet lyckades Kalla få fram några män, som tycktes vara
mindre rädda än de öfriga. På min frågan hvarför de voro så rädda,
svarades att de aldrig förr sett en hvit man och ej heller visste af att
jag skulle komma, hvarför min plötsliga ankomst förorsakat ett slags
panik. Då jag frågade efter höfdingen, försäkrade de genast, att han
var borta i en aflägsen by. Jag förklarade, att jag endast kommit för
att se deras by, och att jag icke ville dem något ondt, utan tvärtom
önskade blifva vän med dem. Som bevis därpå skänkte jag dem litet
tobak, och det var roligt att se den min af glad öfverraskning, som
visade sig i deras ansikten öfver den oväntade gåfvan.
Vi fortsatte nu vår färd åt NO till den af 45 hus bestående bvn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
