Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt lopp, men huruvida denna förenar sig med Ndian eller Akua-Jafi,
kunde mina sagesman icke säga. Dalarna äro skogbevuxna, höjderna
täckta med gräs och buskar. De flesta byar ligga högst uppe på
topparna af höjderna, så att man från en by kan se en eller flera andra,
pittoreskt omgifna af väl inhägnade trädgårdar. Afståndet till dem
förefaller mycket kort, men det tager ofta öfver en timmes
ansträngande klättrande i en eller flera raviner, innan man kommer fram till
den närmaste. I närheten af byarna löper vägen ofta långa sträckor
mellan de trädgårdarna omgifvande höga stängslen, bildande en tre å
fyra meter bred gata, liknande dem som leda upp till många byar
hemma i Sverige. Dessa stängsel föra ända fram till byn, i hvilken
man inkommer genom en smal dörr uti ett tvärs öfver gatan gående,
mycket högt stängsel. Klimatet är här mildare och jorden något bättre
än i Jumbo, hvarför äfven trädgårdarna äro mycket större än där,
men äfven dessa byars förnämsta planteringar ligga i långt aflägsna
dalar. (Jppe på höjderna finnas inga palmer, men i de mellanliggande
djupare dalarna förekomma de tämligen talrikt. Ngolofolket får
emellertid från dessa palmer icke en fjärdedel af den olja de årligen sälja;
största delen köpa de från ett norr om dem boende folk, Batanga.
Ngolo befunnos alltså äfven vara kommissionsbandlande, och vi
fingo oljan först ur tredje hand. Som kommissionshandlarna alltid
taga 100 procent, kan man lätt tänka sig huru mycket de egentliga
producenterna eller Batangafolket skulle fä för sin olja. Af
kommis-sionshandeln hade Bioko- och Itokiborna den ojämförligt största nyttan
och minsta besväret. Öfre Ngolo hade däremot att först gå till
Batanga och köpa oljan och därpå bära denna den två dagsmarscher
långa och ytterst besvärliga vägen ned till Bioko eller Itoki. Allt
besvär dessa senare byar hade med oljan bestod uti att bära ned den
till det på en timmes vägs afstånd liggande faktoriet. Hela affären
tog för dera 2 ’/* å 3 timmar, och för detta togo de af hela den
vid faktoriet erhållna betalningen. Den andra hälften delades ungefar
lika mellan öfre Ngolo och Batangafolket, hvilket senare ofta sålde oljan
på kredit. Producenten fick alltså fjärdedelen af det pris vi betalade,
öfre Ngolo, som fraktat ned oljan och måst tillsätta minst 5 dagar,
fick lika mycket, och Nedre Ngolo, som ej behöft använda mer än 3
timmar, erhöll lika mycket som de två förstnämnda tillhopa.
Det var nödvändigt att ändra detta abnorma förhållande. Nedre
Ngolos kommissionshandel, sådan den nu var, måste upphäfvas och
öfre Ngolo lemnas fritt tillträde till faktoriet, h vari genom de och
genom dem Batanga fingo dubbelt så mycket betalt som hittills.
Därigenom skulle handeln blifva lifligare och produktionen uppdrifvas.
Det lata folket i Nedre Ngolo skulle blifva nödsakadt att i likhet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
