Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ffingare nästa dr skall besöka Carey-öarna för att undsätta mig och
mitt folk, skall jag försöka att nå denna ö före den 1 juli. Skulle
ingen hvalfftngare vara här intill den 15 juli, måste jag ora möjligt
gå till de danska kolonierna. Därför, om ni besöker denna ö senare
än den 1 juli och ieke finner någon underrättelse från mig rörande
min färd till de danska kolonierna, skulle jag vara eder mycket för*
bunden, om ni ville gå till Clarence Head (50 miles härifrån), där jag
i en »cairn» på den östligaste punkten skall lemna ett meddelande
rörande mitt och mina följeslagares öde under vintern. Slutligen vill
jag bedja eder sända alla underrättelser om mig till professor
Nordenskiöld i Stockholm, eller till närmaste svenska konsul, jämte uppgift
om tid och plats, där de anträffades. Våra förråder skola, om jag ej
kan nå eskimåerna, icke räcka längre än till den första januari, såvida
jag ej kan förstärka dem vid någon proviantdepot. Vi äro nu fem
man af hvilka en är döende». — Här slutar brefvet, som är dateradt
den 12 oktober. Afven den omständigheten, att Björling sökte nå
Clarence Head är svår att förstå. Det hade varit mycket närmare
till eskimåerna på östra sidan sundet, och dessutom känner man
noga till dessa eskimåer genom berättelser af flere polarfar are, då man
däremot endast genom hörsägner vet, att eskimåer finnas på
Elles-mere Land. Var det kanske för att ända in i det sista fullfölja
planen för sin resa, som Björling valde att söka en tillflykt bland detta
senare iands eskimåer, ehuru färden till dem var förenad med stora
svårigheter?
Förutsatt att det trots isen och det inbrytande vintermörkret
lyckades att nå Ellesmere Land, något som, om det än är förenadt
med stora svårigheter, ej kan anses omöjligt eller ens osannolikt, då
ju polarfärdernas historia erbjuder många exempel på mycket längre
och helt säkert äfven farligare färder i öppen båt — förutsatt, säger
jag, att detta lyckades, så fanns det två möjligheter för Björling och
Kallstenius med deras följeslagare att rädda sig. Antingen kunde
de, följande kusten åt söder och vester, uppsöka en plats, där jakten var
tillräckligt gifvande för att förse dem med lifsmedel. Man käDner af
eskimåernas berättelser, att Ellesmere Land är ovanligt rikt på
mysk-oxar, så rikt, att eskimåerna kalla landet för Myskoxlandet Vidare
berättas det, att den inre delen af Jones Sound hvimlar af hvalross
och säl. Vi känna flere exempel på, att personer under liknande, ja
ännu svårare omständigheter lyckats lifnära sig uteslutande på jakt.
Jag vill erinra om en berättelse, som redan förut blifvit nämnd i
samband med denna fråga. Fyra ryska sjömän blefvo genom en
olyckshändelse kvarlemnade på en ö öster om Spetsbergen. De hade, om
jag minnes rätt, endast 20 skott, för hvilka föllo lika många renar.
Af järnet från ilanddrifna fartygsplankor, smidde de sedan spjut och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
