Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pilspetsar. En seg rot från en drifvedsstock försedde dem med en
god båge, och med dessa primitiva vapen nedlade de tillräckligt med
villebråd för att lifnära sig under de sju år, som de till bragte på ön
fullkomligt skilda från den öfriga verlden.
I de arktiska trakterna, hvilka endast sällan besökas af menniskor,
och naturligtvis ännu mera i ett sådant land som Ellesmere Land, där
ännu aldrig knallen af ett skjutvapen hörts, i sådana trakter äro
djuren vanligen så litet rädda, att man utan svårighet kan komma dem
helt nära. Så berättar till exempel Nares, att en af hans officerare,
som gått i lanjd utan något skjutvapen, stötte på tvenne myskoxar, hvilka
visade så liten skygghet, att han med sin jaktknif kunde sticka ned den ena.
Björling och Kallsténius medförde tvenne studsare och ett
hagel-gevär samt ej så obetydligt ammunition. Det är därför att hoppas,
att de äfven under mindre gynnsamma jaktförhållanden kunnat skaffa
tillräckligt byte. Men äfven om man antager, att det ej varit dem
möjligt att på egen hand lifnära sig, finnes för dem en utsikt till
räddning. På Ellesmere Land bo nämligen jordens nordligaste
invånare. Om det lyckats Björling och hans kamrater att sammanträffa
med eskimåer, borde de genom att vänja sig vid dessas lefnadssätt
kunna draga sig fram, till dess de genom deras hjälp kunde komma
söderut eller genom en undsättningsexpedition blifva räddade.
Jag vill i korthet nämna, hvad man känner om de eskimåer, som
bebo Ellesmere Land. Medan fiere expeditioner besökt eskimåerna på
östra sidan af Smith Sound, har, såsom jag redan nämnt, ännu ingen
sett Ellesmere-eskimåer. Nares träffade lemningar efter
eskimåboningar vid Payer Harbour på Ellesmere Land samt flerstädes på
Grinnell Land. Han uppger, att eskimåerna lära vandra rundt kusterna
af det förstnämnda landet. Kapten Budington, som efter Halls död
förde befälet öfver Polaris-expeditionen, sökte af eskimåerna på östra
sidan sundet få upplysningar om det folk, som bodde på den
motsatta sidan. Han berättar, att han i det inre af Port Foulke, den
plats, som Björling ämnade uppsöka på sin färd norrut från
Carey-ön, träffade en familj, bestående af man, hustru och två barn.
Kvinnan var tatuerad i ansiktet, en plägsed, som är gängse endast
bland eskimåerna längre vesterut i den nordamerikanska arkipelagen.
Dessa eskimåer berättade, att en större skara med en umiak och fyra
kajaker gått Öfver sundet för fyra eller fem år sedan. De kommo till
en plats, där Hayes hade lemnat en järnbåt, som nu befanns vara
oduglig. De togo dock vara på årorna och en del andra saker samt
begåfvo sig, medförande dessa, öfver till fastlandet, där de funno Hayes
observatorium. Där dröjde de flera dagar, granskande alla de
besynnerliga saker de anträffat. Men en natt, då de bodde inne i huset,
råkade de tappa några glöd i ett krutfat med den påföljd att de flögo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
