Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom sitt klagande kraxande, då han flyger, eller — då han slagit sig
ner — genom sin vana att alltid sitta och kika efter rof på någon af
de högsta klippspetsarna. I strandbranten häcka äfven kryckjor,
haffa ästar och tejstar, ander det att på den låga fjären nedanför branten
ejdrarna hafva sitt tillhåll.
Efter några timmars marsch och sedan vi fotograferat ett
fågelberg, anlände vi till en dalgång, i hvars botten en liten till största
delen af öfverliggande snömassor dold bäck flöt, hvilken måste vara
den 8. k. Engelska elfven. Här stannade vi till kl. 6 e. m.,
insamlande växtförsteningar. De bästa erhöllos bland nedramlade stycken
nere på fjären, dit emellertid mina — så snart det ej var fråga om
fångst — ej särdeles modiga följeslagare, på grund af det oupphörliga
nedfallandet af stenar från den ofvanför liggande branten, omöjligen
kunde förmås att medfölja. Då jag tyckte mig hafva fått
tillräckligt, och* några flera arter på tillgängliga ställen, så vidt jag
kunde se, icke voro att finna, bröto vi åter upp och fortsatte
vandringen mot nordvest utmed stranden, hvilken här visade ännu mera
storartade bildningar, bland annat långt ut i hafvet fristående pelare af
samma höjd som själfva ön (fig. 3 o. 4). Åtskilliga fotografier af
strandbildningarna togos. Några uppifrån tillgängliga profiler genom lagren eller
andra platser lämpliga för insamling af försteningar funno vi dock ej.
Vi fortsatte emellertid promenaden i hopp att nå fram till den s. k.
Nordbamnen, hvarest den bekante fångstskepparen Sivrrt Tobiesen
bosten 1865 uppbyggde en stuga, i hvilken han sedermera öfvervintrade.
Så småningom tröttnade emellertid mina vid längre fotturer ej särdeles
vana följeslagare, och då deras knot blef allt för högljudt, sedan vi
marscherat omkring 3 timmar, beslöt jag att stanna och rasta. Vi
gjorde upp eld på ved, som höggs af en i marken nedslagen stubbe,
hvilken möjligen kunde vara foten till ett gammalt rysskors. Sedan
vi värmt vår medförda proviant samt ätit och hvilat, anträdde vi
återtåget. Peder var emellertid mycket uttröttad och blef oupphörligen
efter, hvarför vi ej kunde forcera marscfaen så mycket. Vid sextiden
på morgonen den 19 voro vi åter ombord på »Gjöa» efter att hafva
varit frånvarande omkring 17 timmar. Jag välkomnades af den
vakt-hafvande besättningen efter denna min första tur i land liksom
harpunerarne vid återkomsten från sina första fångstturer.
Efter vistelsen på Beeren Eiland blef förhållandet mellan skepparen
och mig något vänskapligare, ehuru det åtminstone tidtals gick i de
gamla hjulspåren. Utan att meddela mig något om sina afsikter
började Johannesen segla åt norr och vester, uppenbarligen för att göra
resan till nordkusten. Den 23 juni fingo vi kuststräckan mellan
Syd-kap och Hornsund i sikte. Då jag fick veta, att så kallad afspäck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
