Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning1 skulle försiggå någon af de följande dagarna, föreslog jag
skepparen’ att företaga densamma i någon Spetsbergsbamn, som jag kunde
hafva nytta att besöka, och bjöd honom en summa, om han ville
an-löpa Isfjorden och stanna där minst tre dagar, om fjorden vore öppen.
Det blef omsider öfverenskommet, att Isfjorden skulle besökas. Den
24 och 25 juni, då det var alldeles lugnt, företogs afspäckningen af
den dittills gjorda fångsten midt ute på hafvet under tillopp af en
oräknelig massa hafhästar, som anställde storartade slagsmål med
hvarandra om de späck- och köttslamsor, som kastades öfver bord.
Resultatet af afspäckningen och den hittills gjorda fångsten var 112 tunnor
späck, 90 klapmytsskiun, omkring 200 småsälskinn samt 20
storkobbe-skinn. Dessa dagar ökade just ej trefnaden ombord, allt blef
ned-s metad t af späck, som när det en gång fastnat, sitter kvar i evighet;
och som allt var impregneradt med späck, blef man själf snart inpyrd
med detta ämne. Man lefde i en atmosfär af späck och — »pumplukt».
Denna senare, Ishafsjakternas förnämsta plågoris, består hufvudsakligen
af väte8vafla och uppkommer genom förruttnelsen af blod och kött,
som fastnat på späcket och skinnen, när de flåtts af de dödade djuren.
Denna vidriga lukt var nu och vid några andra tillfällen så intensiv,
att alla metallföremål nere i kajutan svärtades, likaledes fotografiskt
papper och fotografiplåtar, om de ej voro omsorgsfullt inlagda. Vid
torkning af tonade klorsilfverbilder blefvo dessa alldeles gulfårgade.
Den 25 juni på aftonen befunno vi oss rätt vester om Hornsund.
Den 26 började östlig vind åtföljd af snö och regn att blåsa. Den
följande dagen vid sextiden väcktes vi af Nils Adrian med
underrättelsen, att fjällen vid Dödmandsören voro synliga. Vi styrde
därefter rätt in i Isfjorden. Fjorden befanns emellertid ännu isbelagd,
och fastiskanten sträckte sig ungefär så långt ut som en
sammanbind-ningslinie mellan Safe haven och Coal bay. Vi lade oss för ankar
vid södra stranden, mellan Green Harbour och Coal bay. Som isen
på fjorden erbjöd tillfälle till sälfångst — en isbjörn sågs äfven, men
den kom undan — beslöt skepparen att stanna här till den följande
1 För den, som ej närmare känner till, horn sälfångsten tillgår, kau jag här infoga
några detaljer angående densamma. Sälen skjotes vanligen på isen från en roddbåt af
harpuneraren. Sedan den blifvit dödud, lägges den på ryggen, därefter göres ett snitt
genom skinnet från hufvudet öfver magen till stjärten, hvarefter skinnet med vidsittande
späck flås utaf. Detta sköljes i sjön och tages med ombord, under det att den döda
kroppen, »skrotten», k var lämnas, hvilket egentligen är ett oförsvarligt slöseri med för
menuiskor användbar animalisk föda. Skinnen med späcket vräkas därefter ned i
lastrummet, tills ett större antal djur blifvit dödade, då skinnens afspäckning på en gång
företages, hvarvid späcket med stora hvassa kuifvar afskäres i långa strimlor. Späcket
uppmätes i tunnor och nedlägges sedan i fat, under det att skinnen saltas, hopvikas
och nedstufvas på lämpliga ställen i lastrummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
