Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På glacierernas yta förekommo atom nftgra smärre sidomoräner inga
större grussaml ingår, så vidt jag kunde observera. På grund af den
tämligen tidiga årstiden är det emellertid möjligt, att en del ytmoräner ännu
doldes af snö. I bräckan af det andra isfjället hade jag däremot tillfälle
att,se en mycket karakteristisk inre morän, bestående af omkring ett tiotal
grusskikt, mellanlagrade af isskikt (fig. 5). Denna inre morän var en
midt-morän, som troligen härstammade från ett större framspringande fjällparti,
genom hvilket glacieren i sin öfre del delades i tvenne armar. Ute
på bafvet, på några mils afstånd från kusten, var detta fjällparti i
ögonen fallande. Dylika inre moräner äro på Spetsbergen åtminstone
i névéerna mycket vanliga, ehuru de af föregående resande blifvit
mycket litet uppmärksammade.1 Så litet kända de än hafva varit,
hafva de likväl spelat en stor roll i diskussionen om våra
rullstens-åsars uppkomst. Hvad nu särskildt den här omtalade inre moränen
beträffar, så är det tydligt, att om glacieren droge sig tillbaka så skulle
den afsätta moränen såsom en i glacierens egen rörelseriktning åsformig
bildning. Då redan moränen var skiktad, är det ju möjligt, att denna
ås äfven skulle visa sig i någon mån skiktad, och troligen — enligt
observationer, som anföras längre fram — skulle äfven grusmaterialet
visa sig vara i ej så ringa mån bearbetadt och afrundadt Jag måste
emellertid tillägga, att denna hypotetiska ås likväl icke skulle vara
en egentlig ruilstensfts.
Vid södra delen af det sydligaste isfjället, där detta hade dragit
sig något tillbaka, hade det kvarlemnadt en rätt betydande ändmorän,
som bestod af åtskilliga med hvarandra jämnlöpande, efter glacierens
rörelseriktning långsträckta åsar, såsom det syntes mig, något
påminnande om de skotska »kames».
Föret sedan vi passerat alla de fyra isfjällen, lyckades vi i en
liten vik finna en plats, som var tillräckligt skyddad mot bränningarna
för att vi skulle kunna göra en landstigning. Klockan var då 1 f. tn.
1 lare moruner omnämnas dock af följande geologiska resande:
K. Chydemus- Svenska expeditionen till Spetsbergen 1*61. Sthlm 1865. Sid. 286.
H. HöFER: Beiträge zur Geographie Siid-Spitzbergens. Peterui. Mitth. 1874.
Bd 20: 223.
A. G. Nathorst: Den tillsammans med G. de Geer 1882 företagna geologiska
expeditionen till Spetsbergen. Bih. t. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 0. N:o 2: 17.
Fr. Svenonius: Studier vid sveuska jöklar. Geol. Fören. Förbandi. Bd. 7: 28.
N. O. Holst: Hesa till Grönland 1880. Sveriges Geol. Uudersökn. Ser. C.
N:o 81: 51.
K. .1. V. SteenstruP: Bidrag til Kjendskab til Bræerne og Bræ-Isen i
Nord-Grönland Meddelelser om Grönland, Ha*fte 4. 71.
E. v. 1)RYGalski: Grönlands Gletscher und Iulaudeis. Zeitschr. d. Ges. f.
Erd-kunde zu Berlin. Bd. XXVII. 180J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
