Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den 1 juli. Efter fyra timmars rast här fortsatte vi rodden mot söder.
Vi hade under natten sett »Gjöa» styra mot mynningen af Kings och
Cross bay. På morgonen blef emellertid dimma, så att vi förlorade
henne ur sikte. Vi träffade henne likväl strax söder om Mock hook
vid U tiden på förmiddagen.
Den 1 och 2 juli uppehöllo vi oss i fjordmynningen, under det
dimma och svår sydvestdyning var rådande. Hit kom äfven Nils
Johnsen, jakt »Berentine». Den följande dagen då vestlig vind började
blåsa, gingo båda fartygen in i Kings bay och lade sig för ankar
innanför det stora näset på sydsidan. Utmed stränderna ini fjorden
låg ännu fastis, hvilken dock var synnerligen sönderfrätt och fylld af
vakar och sälhål. Redan innan vi kommit till ankars, observerade
skepparen från utkikstunnan trenne isbjörnar på isen i olika
riktningar. Nils Anton och Nils Adrian utsändes. Jag följde med Nils
Adrians båt. Vi rodde utmed fastiskanten uti tämligen stark dyning,
som kom utifrån hafvet. Jag hade här tillfälle att se ett fenomen,
som jag ofta sett omtaladt i arktiska reseberättelser, men själf ej förr
haft tillfälle att iakttaga, nämligen hafsvågornas förmåga att bringa
fastisen i en stark vågrörelse, oaktadt den är ett par fot tjock. Det
gör ett ganska egendomligt intryck att se böljrörelsen på vattenytan
från iskanten fortsätta långa vägar genom den obrutna isen, där den
dock småningom dämpas och blir omärklig. Utan tvifvel torde denna
stora elasticitet eller snarare plasticitet hos hafsisen sammanhänga med
de talrika saltvattensinneslutningar, som den innehåller.
Efter något roende öfvergaf jag björnjakten och begaf mig i land
Öfver isen på mina skidor till några stora névéer, som redan på af*
stånd visade massor af inre moräner. Dessa névéer tog jag i närmare
betraktande samt återvände först omkring midnatt ombord, dit
harpunerarne med skinnen af de trenne björnarna långt förut hade anländt.
Nils Johnsen hade äfven utsändt en båt på björnjakt, nämligen till
det närbelägna Cross bay. Den återkom sedermera med ett björnskinn.
Med anledning af dessa lyckosamma björnjakter blef manskapets
jägarefantasi så upplifvad, att — åtminstone några utaf dem — tyckte sig
se isbjörn, äfven där ingen fanns. Så tyckte sig Nils Adrian, trots
sitt skarpa öga och sin jägarvana, med kikaren hafva upptäckt ännu
en isbjörn, som spatserade på isen i fjordens innersta del, och han
lyckades till och med öfvertyga Nils Anton om sin mening, hvadan
bägge harpunerarne med åtföljande båtlag gåfvo sig i väg att från två
håll angripa nalle, hvilken vid närmare påseende befanns vara — en
på isen spatserande ejderhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
